JKN

Spotify här.

Jag blev lite glad när jag såg att både Anders Wendin och Adam Olenius fanns bland mina 'People you may know' på Facebook. Men, det är ju ändå lite synd att jag faktiskt inte gör det.
Jag får väl jobba på saken.

Igår pratade jag med en av mina äldsta vänner. Hon bor i London, o vi pratar ungefär 1-2 gång om året. Lite små updates emellanåt, men det har blivit mer o mer sällan. Men, varje gång vi pratar med varandra känns det som igår. Vi har såklart alltid en jäkla massa att uppdatera varandra om, men annars känns det som förr.
Jag kom på mig själv med att säga 'jag saknar dig' när vi skulle lägga på, o efteråt kändes det lite dramatiskt.
Men, även om hon inte har en daglig plats i mitt liv, o även om vi inte hörs eller ses speciellt ofta, så finns det en saknad där. Inte en daglig, men en underliggande.
Det tycker jag är fint. Efter alla dessa år.