JKN

Alltså, jag är medveten om att jag panik-bloggar. Förmodligen för att jag inte har gjort ett skit idag, men huvudet har varit i full gång. Konstant. Alldeles för mycket tankar för att kunna tänka någonting konkret.

Men nu kom jag att tänka på att jag träffade Olle igår. Världens varmaste människa.
Klockan var alldeles för sent, det var alldeles för mycket drama, o då står han bara där.
Som en skänk från ovan. Jag blev så glad i hela kroppen, o kunde inte sluta krama på honom.

Nu låter ju säkert detta helt knas, o många kan säkert få det till att jag är kär i denna underbara människa.
Men icke. Absolut inte. Olle är bara en sådan människa som gör intryck. Som bryr sig om människor.
På riktigt. Han är så himla genuin, o man kan inte göra annat än att älska det.

Vi har inte setts på otroligt länge, o när jag såg honom nu, insåg jag hur mycket jag har saknat honom.
Det borde finnas fler personer som Olle.
Då skulle världen vara lite bättre.