Hjälp...
Sarah vill tydligen inte att jag ska sova gott inatt - så hon skickar detta till mig.
Så jäkla läskigt alltså.
Hjälp.
När jag o Cessan tittade på det första klippet som kom ut på YouTube var hans frågor många;
-Är det en kille eller tjej? - Jag vet inte.
-Är det ett barn eller en vuxen? - Jag vet inte.
-Varför gör han/hon sådär? Jag vet inte.
Jag vet verkligen inte.
Tacos
Vi kör tacokvällar nästan en gång i veckan. Maja är taco-mästaren. Ikväll var det extra underbart.
Jag nästan kröp dit, i mitt ömkliga tillstånd, o åt massor av uppiggande mat.
Soffhäng med tacos o Solsidan. O fina, fina vänner- bästa återhämtningen.
Maja ÄR nästan tacos personifierat.
Därför fick hon dessa knasiga av mig i födelsedagspresent.
Maja är världens coolaste människa, o använder verkligen dessa örhängen.
Andra skulle skratta lite nervöst, säga tack, o gömma dem i badrumsskåpet.
Maja bär dom på jobbfester på Stureplan. Det är min Maja det!
Sööööndag
Jag var väl hemma runt 04.30. Efter en hel kväll med en massa festglada männsikor, häng i sängar o på golv, dans i köket, o vin i överflöd. Detta vin... Minns även en galning som försökte hångla med allt som rörde sig.
Mitt i en mening fick man göra en ninja-manövrering för att komma undan. Gång på gång.
Trots detta var det en mycket trevlig afton, som dessvärre har satt sina spår idag.
Bilder säger mer än ord.
Varsågoda!
"Titta mamma, en höna!"
När jag var liten var jag rädd för männsikor som såg ut såhär. Som jag gör nu.
Grova kängor o uppvikta smala jeans.
Men de matchade ofta med en bombarjacka, skinnjacka o rakat huvud eller tuppkam.
Men innan jag visste mitt eget bästa råkade jag ju slänga ur mig de klassiska orden;
"Titta mamma, en höna!"
när jag såg en sådanhär farrrrlig karaktär med tuppkam.
Jag kommer ihåg att min träslöjdslärare Ivar hade en son som var punkare, o såg väldigt farlig ut.
Kanske som en utav de farligaste i Degerfors till o med.
Undra hur han ser ut idag? O vad han gör?
Den där farliga killen i högstadiet.
Sovmorgons-sabb
Jag drömde att jag gick upp o gick till jobbet. O det kändes lika jobbigt i kroppen som det gör på riktigt.
Jag hatar att kroppen kan göra så i drömmen. Framkalla fysiska känslor.
Jag hatar det lika mycket som när jag drömt att jag ätit jättemycket, o jag vaknar sypfärdig.
Eller när jag drömmer att jag faller o det känns som magen ska komma ut genom munnen.
Ja...det händer ganska ofta. I drömmen. Jag faller inte så ofta annars.
Nu ska jag börja leta reda på kvällsoutfit'en. Ingen klädstress i världen ska få paja mitt partyhumör ikväll.
Ikväll är det hemmafest i Gamla Stan. Jag får komma med som sällskap, o jag känner 1 person.
Peppen är på topp, hos både gulle-Sarah o mig, o jag tror att det kommer bli en toppenkväll!
Pepp-epp-epp-epp!
Spotify här.
Hemmafredag
Fredagkväll.
Jag, mysbyxor, tv, popcorn och säng kändes som en bra kombination just ikväll.
Jag känner mig smått utmattad. Vet inte vad det är som har tagit knäcken på mig.
Jobb, pluggstress o dålig sömn kanske?
Jag fick just frågan om dansbenen är på gång ikväll, o ja, lite. Men bara i mysbyxor o barfota.
Jag sparar mig tills imorgon, då ska jag på hemmafest med min fina Sarah!
Det blir grejer det!
Tick tack.
Jag försökte ju kicksparka sönder min biologiska klocka innan jag mötte upp dom, men den tickar som aldrig förr. Jag behöver en jätteful bebis som kolikskriker dygnet runt o spyr över hela mig nu. Fort!
Någon som kan låna ut?
O jag tänker på en sak ibland; när ska jag bli vuxen? Jag fyller 30 år i år.
Jag har alltid min mamma som någon slags referens när det gäller livet.
När min mamma var 25 år hade hon 3 barn, jobb, hus o karl.
Jag trodde att jag också skulle ha det när jag var 30. Inte hus. Men det andra.
Men jag lever ett helt annat liv, än jag tänkte att jag skulle göra när jag var 30.
Jag bor i andrahand i en skokartong. Jag pluggar. Jag är singel.
Lite panik på den, ja. Fast jag är egentligen nöjd. Men det är biologin som sätter käppar i tillfreds-hjulet.
Även om jag ofta får höra "...men du ser ju verkligen inte ut som 30!", så ÄR jag snart 30.
Rent biologiskt. Det är inte utseendet som oroar mig. Det är TIDEN.
Jag har svårt att se min mamma, som 30-åring, försöka dansa sitt snyggaste till Robyn samtidigt som hon städar sina 18 kvm o äter sin middag bestående av semla o vin i en omaka kopp en tidig fredagskväll.
Ja, jag veeeet, tiderna förändras...
...nuförtiden är det ok att ha omatchande koppar?
Karatespark
Nu ska jag ge den biologiska klockan en dödande karatespark,
o sen gå på efterlängtad bebis-dejt.
Dö klocka, dö.
Megafaun - Volunteers
Spotify här.
Lego Challenge 2011.
Temat är; Flygande farkoster.
Rösta på ditt favoritbidrag!
Tävlingsbidrag 1.
Lukas, 3 år.
Tävlingsbidrag 2.
Sanna, 3 år.
Tävlingsbidrag 3.
Johanna, 29 år.
Överraskning förnöjer!
Kill your wife? Ja, han är en fin kille, den där Steffi.
Det är kul när man har en andrahands-ipod, och använder shuffle-funktionen.
Stefan och jag har en väldigt kompatibel musiksmak, och eftersom ipoden är 60GB har jag sparat så gott som allt. Bara fyllt på med mitt, o nytt. O när jag använder shuffle kan det hända roliga saker. Har hänt förr. Händer än.
Idag när jag satt trött o frusen på bussen hem från jobbet, satte den här låten igång.
Sådana saker kan göra min dag. En jävligt oväntad låt.
Överraskning förnöjer.
Post
Ingen reklam, ingen räkning. Riktig post. Jag blev alldeles förvånad, o lite pirrig.
Jag satte mig ned på sängkanten o öppnade försiktigt kuvertet. Med skor o allt på.
Det var ett kort - med mycket text.
Jag tänker inte gå in på exakt vad som stod, men jag satt kvar länge o lät tårarna trilla.
Det var så många vackra ord, och så mycket värme i det där underbara kortet.
Jag kände maximal värme o lycka, o en tro på att något faktiskt kommer att hålla förevigt.
Det var ett riktigt kärleksbrev. Inget fjamsigt romantiskt tjafs.
Utan kärlek, på rikitgt.
Jag önskar att alla hade en sådan fantastisk o underbar vän som jag har. ♥
Stressad?
Hur står det till i min värld, om jag tycker att veckan 'nästan redan är slut' när det är tisdag,
och jag tycker att det är 'väldigt tidigt' att gå o lägga sig strax innan midnatt?
Fötterna upp, o huvudet ner.
Godnatt.
Plågsamma mms undanbedes
Mms av det här slaget är INTE ok.
Jag måste äta en semla innan veckan är över.
Annars semel-svälter jag ihjäl.
Onsdagskalas
Skitgod soppa, goda våfflor, o underbara vänner.
Say no more.
Jobberi, jobbera.
Först tänkte jag att jag kanske kommer att bli det. Sen tänkte jag att jag nog är det.
Nu vet jag. Jag är det.
För den här veckan blev inte alls som jag tänkt mig. Jag hade tänkt att jag skulle vara ledig o hinna plugga in hur mycket som helst innan jag börjar jobba heltid nästa vecka. Ha en massa läst o skrivet redan. Jättevärt!
Men det blir aldrig som jag tänk mig. Jag har istället jobbat. O ska jobba imorgon med.
O sömnen är det ingenting med heller. Jag är sov-störd. Vaknade med ett ryck när jag hade sovit i en halvtimme i natt - jag trodde att jag hade försovit mig. Jag sprang förvirrat upp till badrummet, lyfte på lite random saker i ren sömndruckenhet/panik, tog handduken o gick sedan tillbaks till sängen. Hade jag hört mobilen ringa? På riktigt? Eller på låtsas? Jag tittade på mobilen o insåg att klockan bara var 01.30. Pulsen sjönk sakta, o jag insåg att jag hade flera timmars sömn kvar. Men lite för lite, för att inte bli stressad över att jag måste somna om. Sen låg jag där o vred mig. Med fötterna på huvudkudden.
Men på fredag ska jag vara minsann vara ledig. Då ska jag träffa två finingar, som jag längtat efter alldeles för länge nu. En i vanlig storlek, o en jättemini. Inget jobb i världen kan stoppa mig!
O ikväll ska jag unna mig en soppmiddag med våfflor, tillsammans med två av de bästa!
Whoopedi-whoop!
Dags för en semla?
Jag fick lov att ta till det gamla Cessan-tricket, o la mig åt andra hållet i sängen. Så gör han när han inte kan sova. O det hjälpte. Kan rekommenderas.
Men dessvärre gjorde detta att jag gav mig in i drömmarnas helvetiska värld några få timmar innan klockan skulle ringa. Jag drömde att jag bakade minisemlor med sjukt kriminella människor, som jag var livrädd för. De var petnoga med de där jäkla semlorna, o jag var jättedålig på att göra dom. O nu snackar vi MINI. Typ små som en enkrona. Jag åt alla jag misslyckades med för att de inte skulle se, o när jag vaknade kände jag mig som en semla hela jag. Det låter ju inte så speciellt läskigt, men jag var livrädd. Tänk dig att baka semlor med Original Gangsters, som har en cirkelsåg i beredskap om florsockret inte landar tillräckligt snyggt?
Lång dag på jobbet. Lång kväll med skolböckerna.
Jónsi
Jag lyssnar på Jónsi o kan inte koncentrera mig på någonting annat än bilderna i mitt huvud.
Det är töntiga bilder, som värsta sortens klischéer. Som den töntigaste film du sett i hela ditt liv.
Jag ser hur jag springer skrattandes i porlande regn, över böljade guldfärgade ängar, o på soldränkta stränder.
Jag känner en sån otrolig frihetskänsla av hans musik. O glädje o hopp.
Ett hopp som får mig att bli alldeles tårögd o känslosam.
Det är så gott som en frireligös upplevelse.
Hahahahah! Jag är så jävla spröd.
Världens känsligaste människa, that's me!
Spotify här.
Måndagsmuta
Idag provar jag på en omvänd mutning. Jag tänkte spela på mitt dåliga samvete.
Därför gav jag mig ut på en shoppingrunda, med spenderarbyxorna på (som sitter lite lösare efter Magsjuka 2.0!). Men jag köpte allt på rea! Förutom en present till en fin liten bebis. Då blir det ingen rea minsann.
Så nu är det alltså tänkt att jag ska göra ett himla bra skolarbets-jobb ikväll.
Har redan fixat uppgift 2, nu ska jag börja med uppgift 3. Jag tänkte vara smart o ligga steget före, istället för steget efter som jag brukar. För nästa vecka börjar jag jobba heltid igen. Med heltidsplugget på fritiden.
Då var jag tillbaks på 'hejdå liv', igen. Men det får det vara värt. Jag ska samla pengar.
2011 ska vara ett bra år, med en massa kul. O en massa kul kostar pengar.
Samla, samla, samla, samla.
Åhh...semla!
Vill ha.
Känna & tycka
Jag har levt hela mitt liv efter vad jag känner. Jag är en känslostyrd människa, från födseln tror jag.
Jag agerar efter hur det känns i mig, inte som jag tycker att jag ska agera. Inte som jag tycker att jag borde agera? Nu kanske det här låter motstridigt, o jag vet inte ens om jag är helt med på vad han menade.
Men jag lovade att tänka på det. Verkligen tänka på det.
Han tycker att jag ska ta kontrollen över mitt liv genom att strunta i hur det känns, o istället göra som jag tycker. Det där med att strunta i hur det känns, har jag lärt mig, i en annan del av mitt liv. Men det tänker jag inte gå in på här. Jag vet att många redan vet vad jag pratar om, o de som inte vet, behöver inte heller veta.
O det gick, tillslut. Men nu ska jag alltså göra det med andra delar av mitt liv?
Jag är tveksam, för det kommer innebära att jag måste ta beslut som jag egentligen inte vill ta.
Jag har svårt att göra saker när känner får hela min kropp att värka. En del har motsatt problem.
Det är intressant det där. O jag lovade att tänka på det.
Jag tänker.
