Clocks

Jag har aldrig gillat Coldplay. Jag har gillat vissa låtar genom åren. Men inte helheten.
Eller jo, jag köpte några av de första skivorna. Men de börjar bli som U2.
Jag hatar U2.

Mina systrar var häromåret på Coldplays spelning i stan, men jag stannade hemma. O det var tur det.
Jag hade gjort kaaaoz på Strand dagen innan. Blivit uppdansad av, den fula, Ondskan-killen o hållt allmän låda. Det var visserligen en väldigt lyckad kväll, men den resulterade dock i en svår bakisångest.
Jag tänker inte ens dra historien om klistermärket jag kom hem med.

Just ja, Coldplay var det, ja.
Inte min kopp te, men den här remixen gillar jag. Clocks är en utav deras miljarder låtar som jag faktiskt gillar. This one goes out to my sistaaaaaa's!


Nu ska jag sova. Jag har nämligen glömt bort att jag även pluggar.
Tydligen är det heltidsplugg.
Jobbigt.



Jävlaranamma

Hur skaffar man sig såkallat jävlaranamma?
Hur gör man för att bara bestämma sig för något, o sedan göra det?
Jag är helt, ofrivilligt, befriad från jävlaranamma. Aldrig haft något, tror jag.

Jag skulle behöva en rejäl dos av det just för tillfället. Just do it, liksom.
Jag behöver bara bestämma mig. O göra't. Varför går det inte?
Tips mottages!

En vanlig rast på jobbet.
Försöker dra ner på kaffet.



In...hahaha...sidan.

Alltså, jag tänkte såhär; singlar är ju dom som borde hålla sig smärta o smidiga?
De är ju ute på marknaden, så att säga.
Men det är ju helt jävla ologiskt? Har jag märkt.

När man är singel äter man ju upp allt själv. Köper man hem en chipspåse, äter man ju upp den ensam?
Annars äter man upp den tillsammans. Man äter alltså dubbelt så mycket?
Jag är iallafall programmerad till att inte sluta äta godis, chips o andra godsaker förrens det är slut.
Jag skulle aldrig få för mig att slänga bort det, för att jag fått nog? Ha, vilket skämt.
O lagar man mat, äter man automatiskt större portioner för att slippa äta samma skit hela veckan.
Om man inte har en frys det vill säga. ( --> jag <-- )

Vilken jävla tur att det är insidan som räknas?

'Det var en gång en norsk, en tysk o en som sa att det är insidan som räknas...'


Därför har jag börjat köpa små- och en-portions-förpackningar.
Det blir ett sådan jävla svinn annars. Vet inte hur mycket jag få lov att börja slänga bort.

Kvällsmat?

Architecture In Helsinki - Heart It Races

Den här låten är så jävla bra.
Hjälper mot skithumör.


Spotify här.


Röd sås

Jag har i princip aldrig på mig annat än svart. Eller mörka färger.
Men, när jag väl tar på mig något ljust, typ offwhite som idag, serveras det chili con carne till lunch!
Varje gång! Köttfärssås, tomatsoppa, korvstroganfoff, you name it!

Först trodde jag att det var jinxat så att jag alltid får den äckliga röda såsen när jag har disken.
Men har nu upptäckt att det styrs av vilka kläder jag tar på mig. Ingenting annat.

Men nej, såklart det inte är så. Det fattar ju jag med.
Men jag ska börja skriva ut matlistan o hänga upp den här hemma.
Vissa klär sig efter väder. Jag klär mig efter maten som serveras.
För det är helt omöjligt att inte få, minst en, såndär flottig orange fläck.

Mitt helveteshumör från helgen följer mig än.
Det är sådanahär dagar som jag, på ett sätt, önskar att jag jobbade dygnet runt.
Det är ju till exempel helt omöjligt att vara sur när man flyger runt o lyssnar på den här knarkiga låten med ett gäng fina fjärilslarver. O den där röda blomman luktar ju så sjukt gott. Mmm.

Ahhhh, nu flyger jag! Flax, flax flax, flax, fast lite fortare!



Spotify här.

Morr!

Men, vad är det för fel på folk?
Jag orkar liksom inte med.
Eller så är det fel på mig.
Skitsamma vilket.
Morr.





Trött tjej

Underbar middag! Underbara människor!
Men, jag var dock lite för ur partybalans för att följa med sällskapet ut på äventyr på Berns.
Jag tog mitt pick o pack o knallade hem istället. O alltid ångrar man sig liiiite när man kommer hem...
De är ju så söta allihopa! Jag vinkade av dom i taxin. Skönaste tjejerna i stan.

O jag har ju så söta vänner. Anna drog mig åt sidan ikväll o frågade bekymrat
"Hur är det med dig? Jag läste din blogg idag, o blev orolig..."
Men alla söta! Det var ju det jag försökte förklara! Om jag gråter är det ingen katastrof. För jag gråter ofta.
O det känns bra för mig. O det är ingenting jag inte kan berätta. Jag tycker ju att man SKA gråta.
Så, no need to worry, söta ni! ♥


    
Sötaste tjejerna!                      Gullepluttar i taxi!                    Trött tjej.

Gråt-terapi

Jag laddade just ner Where The Wild Things Are.
Jag har sett den flera gånger förut. Det är en underbar film, som alla måste se!
Men idag laddade jag ner den, bara för att se slutet. Jag behövde gråta ut lite.

Det är ett spännande fenomen. Jag är på dåligt humör. Jag är arg, ledsen o negativ. Men kan inte gråta.
Då behöver jag göra sådär. Sätta på gråtknappen o lätta på trycket. Gråta är som terapi för mig.
Eller en kran för att tömma ut de negativa känslorna.
Jag mår alldeles utmärkt annars. Lite stressad kanske.
Men det kommer dagar som denna ibland.

O då är gråt den bästa medicinen.
Jag förstår inte människor som inte gråter. Jag har haft väldiga diskussioner om detta med sådana männsikor jag känner. Senast jag hade en, påstod personen att han aldrig grät, han mindes knappt när han gjorde det senast. Han hade brutit upp ett långt förhållande, men han hade inte gråtit en enda tår.
Månaderna gick, och saker blev komplicerade. Han tog ett omedvetet beslut. Jag tog ett medvetet beslut.
O tårarna kom. Han grät som ett litet barn. Vid flera tillfällen. O jag tyckte att det var så skönt.
Inte att han var ledsen, utan för att han kunde/vågade släppa ut det.
Jag tycker männsikor som gråter visar sig starka, inte svaga.
Nu gråter han till o med till tvserier. O det glädjer mig.
Mer terapi-gråt åt folket!


Nu känner jag mig som ny. Jag ska hoppa in i duschen, svida om till festkläder o gå på middag!
Wawawiwa!

O glöm inte att se Where The Wild Things Are! Den är helt fantastisk!
Både för barn o vuxna.


Spotify här.

Fixa det här nu, mr. Sofian.

Jag gick o la mig på fel sida, o vaknade upp på fel sida.
Humöret från helvetet. Jag orkar inte vara såhär arg, ledsen o negativ.
Allt känns totalt skit, allt är åt helvete o ingenting kommer någonsin att lösa sig.
Så känns det just för tillfället. Vet inte vad jag ska göra för att lösa det här tillståndet.

Dags att ringa Mr Sofian, kanske?
Jag ska ju på middag ikväll ju.




First Aid Kit - I Met Up With The King

'I feel just like the king
As I fall on the muddy ground
I feel just like you gal
There's people thinking
They know something now
Well I don't know anything at all
And we mean nothing to history
Well thank God'



Spotify här.

Neil Young - Helpless

Det här är en utav de få låtar jag kan spela på gitarren. Den hänger här dammig på väggen.
Kanske ska dra av den här fina biten på guran, o sen gräva ner mig under täcket.
Låter som en plan.

'Blue, blue windows behind the stars,
Yellow moon on the rise,
Big birds flying across the sky,
Throwing shadows on our eyes.
Leave us
helpless.'



Spotify här.

Min första girl-crush

Natalie Imbruglia. Min första girl-crush.
Jag gick i högstadiet o Torn spelades överallt, dygnet runt. Jag älskade den, o jag älskade Natalie Imbruglia.
Hon var så otroligt vacker. O jag gjorde som alla andra fjortisar; klippte Natalie Imbruglia-bob'en.
Jag ville också vara sådär vacker. Men det var jag inte, vare sig med eller utan bob.
Det är min första, och enda, kändis-haircut.

Men det sjuka är att jag känner samma sak nu, när jag ser videon till Torn. Hon är så vacker!
Jag vill klippa mig o bli lika snygg. Igen. Men man lär sig ju med tiden.
Håret förändrar inte resten. Tyvärr.

Man får helt enkelt lära sig att; vad man fått är vad man har.
O så får man deal'a med det.


Spotify här.

Luftinstruments-låtlista

Luftinstrument. Det är nästan det fulaste jag vet. Men jag har vissa låtar som jag kommer på mig själv med.
När jag är hemma alltså. Ensam.

När jag var på The Radio Dept häromåret stod jag bredvid en luftinstruments-tok.
Han spelade allt möjligt. Gitarr, piano, trummor och....triangel! Det var rätt olidligt att titta på.
Men jag kunde ju såklart inte sluta titta. Lite fascinerande ändå.

O nu har jag gjort en egen luftinstruments-låtlista.
Varsågoda, play along!


Luftgitarr (el) - Love In A Trashcan, The Raveonettes

Luftgitarr (aukustisk) - Ghost Of Tom Joad, Junip

Luftbanjo - Volunteers, Megafaun

Lufttamburin - Bricks Or Coconuts, Jacuzzi Boys

Luftfiol - Fisherman's Blues, The Waterboys

Luftclaves (aka korv-med-bröd) - Dancing On My Own, Robyn

Luft xylofon - Kärlekens Alla Färjor, Detektivbyrån

Luftpiano - Blinding Light Of Love, Steso Songs

Lufttrummor - Red Eyes And Tears, Black Rebel Motorcycle Club

Kastar in handduken

Jag slår alla rekord, o går o lägger mig.
Over and out.



Kärlek

Vi har vänskaps/kärlekstema på jobbet.
Idag bad jag barnen att måla något de tänkte på när jag sa ordet kärlek, något de älskar.
De målade pappas bil, ett ankare, en kärleksvåg, en råtta, en lila buske, sushi o lite av varje. Två barn ritade hjärtan på sina teckningar. De två äldsta. De andra är inte formade till att tycka att hjärtan betyder kärlek än.
För dom är 'kärlek' o 'älska' en jättefin lila fantasibuske, en söt (?) råtta eller god sushi.

Dessa barn är 3-5 år. O de hjälper mig varje dag, på olika sätt. Idag öppnade de mina smala kärleksögon.
Jag älskar att umgås med barn. Allt är så självklart o okomplicerat. Inget töntigt komplicerat strunt.

Fan, vad jag älskar att ligga hemma o käka cola-ferraris en torsdag efter en trött vecka. Kärlek.

"Jag kastar korvar i dina fina ögon!"

Nu är mamma borta igen. O det visste jag ju, men besvikelsen var ändå lika stor när jag kom innanför dörren hemma, o mamma inte var där. Allt var bara fint ihop-plockat, o visiten är så definitivt över.
Nu ligger jag hemma o är mammig, o tröstäter upp allt godis hon hade med sig.

Jag hade dessutom världens längsta dag idag. Inte bara för att jag stängde, utan för att jag dessutom glömde min mobil, o var tvungen att snällt åka tillbaka, längst ut på Stora Essingen.
Jag får tydliga tecken på att jag börjar bli slut som männsika. Stressad som få.
Det är väl inte helt normalt att vara tvungen att blinka bort en miljon svidande tårar för att man råkar ödsla bort en halvtimme på att glömma mobilen? En halvtimme? Skärpning, bräckliga Johanna.

Jag får leva på dagens komplimang;

-Jag kastar korvar i dina fina ögon, Johanna!
                                                                              Lucas, 3 år.

Mammimimimi!

Mamma är här!
Så himla fint.





Nära döden, igen.

Tisdagsbio med Maja och Sarah!
Vi såg Winter's Bone, med väldigt mycket ångest som sig bör när det gäller vad jag tittar på.
Jag önskar att jag var en sådan som tittade på nyaste versionen av Vi hade iallafall tur med vädret,
och skrattade så tårarna sprutade...eller vänta nu...NEJ just ja, det önskar jag mig ju inte.
Hellre är jag livshotande sprängfylld av ångest, än gapskrattar till Stefan & Krister.

Vägen hem var förjävlig.
Stoppet i rulltrappan kändes livshotande. Jag kände hur döden var nära, o jag var inte ens halvvägs upp.
Jag låtsas behöva rota efter saker i väskan för att få en anledning att stanna o hämta det räddade och livsavgörande andetaget, o låta den frätande mjölksyran i benen rinna undan. För en sekund.
Sen på't igen. Har hänt att jag nästan grinat i den där rulltrappan.
Men så är den ju Sveriges längsta också.
På riktigt, alltså. No joke.

Hiss?
Nejdu, jag är inte 100 år! Än.
Inte biologiskt iallafall.



                             N     Ä     R     A        D    Ö    D    E     N


Tisdag, va?

Dagens JA!- och NEJ!-lista, med tillhörande värdepoäng (1-5).

JA!
-mamma kommer imorgon! 5p.
-jag har bokat biljett till Arcade Fire, Mumford & Sons o Beirut i Hyde Park! 5p.
-jag ska på bio ikväll! 4p.
-det är plusgrader! 5p.

NEJ!
-kärnor i mandarinen. 3p.
-måste städa på rekordtid. 3p.
-
jag är tröttast. Av alla. 3p.

19-9 till JA!

Underbara dag!


Mandarin med kärnor. Vad är det för jävla påhitt?


Dimma

Jag sov som en stock inatt. O vaknade aldrig riktigt överhuvudtaget. Hela dagen har varit som i en dimma.
Jag somnade bredvid två små snarkande minimänniskor på middagsvilan, o trädde ännu djupare in i dimman.
Kaaaaaffeeeeee.

Nu är jag så trött att ögonen går i kors. Såhär trött brukar jag ALDRIG vara.
Jag tycker att det är läskigt att vara såhär trött. Så trött så man känner att kroppen håller på att lägga av.
Man har noll kontroll, den bara måste ha vila. Usch.

Men nu ska det bryggas kaffe. Jag har redan tuggat i mig en massa godis för att få en sockerchock.
Jag ska nämligen försöka få lite skolarbete gjort ikväll. Skulle vara så skönt att somna tidigt, men ändå känna sig nöjd. Att jag har presterat. Prestation...min största fiende.
So, we meet again...


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0