Sådär ja!
Jag har återuppstått. 13 timmar sömn och en dusch senare mår jag helt ok.
Utan feber o värk, ingen bråkig mage, och något kilo lättare ligger jag här i sängen och försöker få lite skolarbete gjort. Jag har inte ätit på 2 dygn, så hjärnan funkar lite sådär. Rismiddagen blev inte av.
Jag mutar mig själv med isglass o animerad barnfilm.
Jag ska se MegaMind o äta cola Calippo.
Så nu ska det pluggas. O sen belönas.
P3 Guld, barnmat och salta pinnar
Men jag sov flera timmar innan det. Hur ska jag nu kunna sova inatt?
Men mamma säger att det nog kommer gå bra ändå, o mammor vet ju det mesta.
Håkan. Familjen. Robyn.
Så himla fantasktiska!
O Tove Styrke? Jag blev lite smått förtjust i hennes uppträdande ikväll.
Vet inte om det är för att jag är sjuk o förvirrad, för att hon gjorde den med Familjen eller för att Adam Olenius har skrivit låten, men den var grym. Dansbenen började sprattla under täcket.
Spotify här.
Lördagsmiddag!
O ja, det är ju så sånhär skit sprids? Sjukisar ger sig ut för att samla mat.
Men den värsta biten är över. Nu har jag bara feber o galet ont i kroppen.
O visst fick jag ihop till en härlig lördagsmiddag.
O klart tjejen ska ha efterrätt!
Feber
O så sjukt ont i ryggen o magen. Det känns som att hela kroppen är trasig.
Det är en krampaktig smärta, som gör att jag bara ligger o ålar mig.
Jag tycker så himla synd om mig själv nu. Verkligen jättesynd.
Jag är väldigt ovan med att vara såhär sjuk.
Jag blir 3 år o längtar efter min mamma.
O det är ju lördag?!
Tur att det är p3-guld ikväll iallafall.
Alltid något, i all misär.
Spotify här.
Skjut mig.
För häromdagen stod jag på jobbet o skröt om att jag är immun mot magsjuka av alla sorter, o att jag inte minns när jag var sjuk, i just magsjuka, senast. Nu kommer jag att minnas. Länge.
O jag kommer aldrig mer kunna äta kycklingsallad. Aldrig.
Nära-döden-upplevelse.
Kramperna i magen kommer ta död på mig.
Eller iallafall ge mig ett sex-pack.
Magen går för en gång skull mer inåt, än utåt.
Naturlig detox? Jo, man tackar.
Bara skjut mig.
Fån-fredag!
Läs Sarahs blogg.
Det är ju helt fantastiskt att vi träffades.
Men det var helt klart meningen.
Fåntrattar fo' life!
Familjen!
Jag har haft konstant gåshud, o nästan gråten i halsen, för att jag älskar't så!
Alla som missat Familjen, för det utgår jag ifrån att man gjort om man inte gillar dom, borde verkligen titta.
O lyssna, lyssna, lyssna!
Det här är avslutningen på min andra Familjen-spelning i ordningen. Det var då livslång kärlek uppstod.
KÄRLEK!
Back on the mardröms-track.
Då var mardrömmarna tillbaks.
Inatt drömde jag att jag var med i en skräckfilm, som jag redan hade sett, så jag visste vad som skulle hända.
Vi skulle dö, helt enkelt. Jag var ute i skogen (jag vet, helt orealistiskt) med några vänner. Det var någon slags nationlpark, o den var därför inhägnad med taggtråd och en port med lås. O så var det en massa vatten omkring. O jag visste som sagt precis vad som skulle hända. Det kom 3 bröder till inhägnaden, som verkade helt normala, förutom en utav dom, som jag visste skulle tvinga de andra att mörda oss, en efter en. Vi skulle bli jagade, gömma oss på platser där vi skulle bli hittade, försöka simma men plockas upp av båt.
O jag visste allt redan från början, redan från första hej'et med männen.
Det var så otroligt hemskt, för jag kunde liksom inte göra någonting. Kroppen o rösten gjorde inte som jag ville, utan gjorde som om den var helt omedveten om vad som skulle hända. Men hjärnan var helt med. Vidrigt. Det var så läskigt redan från början, så jag hann vakna innan någon av oss var slaktade.
Jag hann även med att drömma att det spökade i mitt gamla barndomshem. Min lillasyster hade sett en kvinna, o hört henne skrika. O såfort jag blundade när jag var därhemma, såg jag henne.
Det går inte att förklara skräcken i vad jag kände. Blodet frös till is. Jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte andas. Men i mitt huvud skrek det. Inte mitt skrik, utan någon annans. Vidrigt, igen.
Så, 'Sovit gott?', ger svar; nej.
Kanske var därför jag inte pallade att gå upp när klockan ringde 10?
Jag skulle ha en välförtjänt sovmorgon. Men den blev lite väl lång.
Nu måste jag kompensera det här. Typiskt.
Gäsp.
Jag hade ju inte dött av en sovmorgon direkt.
"Nu ska jag bara klara av den här arbetsdagen, så får jag sova när jag kommer hem."
Ha, vem försöker jag lura?
Glöm sova.
Fritid?
Åh, vad jag önskar att min utbildning bara hette Barn. Då hade den varit grym. O jag med.
Jag känner mig jävligt dålig på fritid.
Jag har aldrig varit en föreningsmänniska. När jag var liten började jag med handboll.
Men jag hade en stor ångestklump i magen inför varje träning, jag var rädd för tränarna, o ville inte ha bollen.
Jag grät o ville sluta, men mamma o pappa vägrade att göra det åt mig. Jag var tvungen att göra det själv.
Säga det till de där farliga tränarna. Sedan dess var det kört. Ingen mer idrottsförening för mig.
Jo, en hastig släng av simhopp. Simhopp, avhopp.
Det har väl egentligen inte så himla mycket till saken.
Jag hatar Fritidskunskaps-kursen bara.
Fy fan, vad tråkig den är.
Jag går på bio o spelningar, dricker vin o dansar, på min fritid. O leker med kompisar.
Men det räknas tydligen inte.
Men! Jag ska iallafall köpa ett träningskort. På fin-gym den här gången.
Sarah har fått mig att, till o med, drömma om bodycombat.
Fan, vad fit jag kommer vara till sommaren.
O vad farlig.
Jag kan inte sluta titta på de stackarna som går på passet i klippet.
Hon längst bak i grått. O han som inte pallar. Hahah!
Japp. Sån är jag!
L.I.F.E.G.O.E.S.O.N
Tvättpepp?
Jag skulle inte tro det.
Men jag försöker.
Mitt så kallade liv.
Jag väljer bort plugg, för money. O måste därför välja bort umgänge för plugg. O tvätt.
Jag är helt utmattad, o har på tre dygn sovit ungefär lika mycket som man ska göra på en natt.
O imorgon ska jag jobba igen. Jag har blivit penga-galen.
O det kommer bli mitt fall om det fortsätter såhär.
1, 2, 3, sov!
Jag är vaken. Jag kan inte sova. Det är i och för sig av helt naturliga, och en del uppenbara, skäl.
För mycket kaffe, för mycket stress, för många sms, o en gnutta för lite vilja helt enkelt.
Jag lyssnar på musik, och ska göra en stor kopp sov-te. Jag fick ett nytt sådant av Jenny, från Canada.
Det smakar hö-bal x en miljon, men jag blir faktiskt trött av det. Hur mycket det än sitter i mitt psyke.
Lite svenne-spikmatta på det, så sover jag nog som under narkos om ett ögonblick.
Spotify här.
Godnatt
Nalle Puh som inspiratör kanske är i det mest tveksamma laget.
Men, he makes a good point här;
' Titta in till någon när som helst om du känner för det.
Säger de "Usch, är det du!" kan du ju titta ut igen.'
Det ska jag härmed ha i åtanke.
Godnatt.
Igår idag med.
Katsching!
Men en mysig dag, med finingar ger mig mer energi än den tar, känner jag nu.
Det som däremot inte ger mer energi är mitt eviga sökande efter saker att noja mig om.
Men mer om det en annan gång.
Nu ligger jag i sängen utrustad med mysbyxor, glasögon, kaffe, böcker, block, penna o dator.
Jag vet att det nog inte är så ergonomiskt. Men ergonomisk kan jag vara en annan dag.
Jag har på handbolls-vm på tvn, o jag lyssnar på musik jag inte har någon relation till sedan tidigare.
För att inte distraheras.
Fick tacka nej till en biokväll på grund av detta.
Too school for cool.
That's me.
$ $ $
Därför väcktes jag såklart 2 timmar tidigare än beräknat av ett kan-du-jobba-idag-telefonsamtal.
Jag kände hur dollartecknen skavde som grus under ögonlocken, så jag sa ja.
Vad jag sedan kom på var att jag MÅSTE hämta en bok på biblioteket ute i Högdalen idag. Annars hinner jag inte klart med inlämningsuppgiften i tid. Men eftersom jag har världens bästa kollegor, ordnade det sig ändå.
Jag tog två barn i handen för en spontanutflykt till förorten. Det är långt till Högdalen. Det vill jag lova.
Men jag fick tag på boken, och nu kan jag plugga hela natten.
J. I. P. P. I. E.
Jag känner mig väldigt Iphoneifierad. Den finns där, vart jag än vänder mig.
O när mina två 3-åringar underhöll hela tunnelbanevagnen med långa samtal i sina russinpakets-Iphones, kände jag att jag faktiskt MÅSTE ha en.
Men kanske får bli Iphone R (russinpaketsvarianten) för mig också.
Iallafall tills jag vet hur min framtid kommer se ut.
Eller tills jag bestämmer den, rättare sagt.
Pluggsöndag
Jag skyller på ovana. O på att det inte funnits något kul att fotografera.
Jag har pluggat hela dagen. O det såg ut såhär, ungefär.
Ser ni uppgivenheten i...mitt öga? Nästan lite apatisk?
Men min hjärna funkar inte. O man kan ju bli ledsen o uppgiven för mindre?
Utvecklingsteorier, socialisationsprocesser, Freud, arv, kultur, miljö, Eriksson, Piaget, assimilation, behaviourism, sociokulturella perspektiv, Vygotskij...
Allt är jätteintressant, men alla ord har bara ekat därinne idag.
O ja, jag försöker spara ut luggen.
Taco-fredag!
Vi hade intentioner att gå ut, men det blev aldrig så. Istället slöt mer o mer människor upp i den fina lilla ettan på Lundagatan. Det var dans i vardagsrummet o charader (?) i köket. Vinet flödade, o som alltid slutade det med en kollekt-insamling till folköl som någon stackare fick ge sig ut för att köpa mitt i natten.
Hur trevligt som helst! Men inte lika trevligt idag, tyvärr.
Man får betala ett högt pris nuförtiden.
O Anna-Maja; det VAR vitlök i guacamolen. Det kan jag bevisa idag.
Jag vågar inte ens gå ut, i skräck för att råka ta livet av någon oskyldig stackare.
Om min andedräkt skulle vara en färg, skulle den vara grön.
Var det någon som sa grillchips?
Tur att jag bara ska plugga idag.
Ehh...? Vem försöker jag lura?
Det här med bilder...
Jag känner mig väldigt oinspirerad till att dela med mig.
Jag läser massor av bloggar varje dag, o endel vet jag inte ens varför jag fortsätter att läsa. Jag har på något sätt glidit in där, o sen är jag för nyfiken för att inte gå in igen. Människor förundrar mig. Beteenden. Andras världar. Det är därför jag älskar dokusåpor, hur mycket skit de än är. Ok, inte Kungarna av Tylösand. Det var FÖR läskigt. Jag fick ingen sympati eller förståelse för någon utav deltagarna.
Det var bara drägg o äckel, rakt igenom.
Jag läser endel bloggar som faktiskt är bra o intressanta. O jag läser mina fina vänners bloggar.
Men jag läser också bloggar där man ständigt lägger ut bilder. Mest på sig själv. Man vill visa sitt liv i bilder, eller något sådant? Jag förstår inte riktigt, men det är peace-tecken o inövade posér. Uppspärrade ögon, o bästa vinkeln med webcam'en. Såhär ser jag ut idag. Såhär ser jag ut utan smink. Såhär ser jag ut när jag vaknar. Såhär ser jag ut i det jag shoppade idag. Såhär ser jag ut när jag har ätit kvällsmat.
Men aldrig Såhär ser jag ut när jag bajsar. Såhär ser jag ut när jag grinar. Såhär ser jag ut när jag petar i näsan. Såhär ser ut när jag faktiskt är osminkad, alltså utan foundation o rough.
Jag blir lite besviken.
Jag tycker bilder är kul, det kan jag inte förneka. O det tycker ni med, för det har jag sett på statistiken.
Jag kanske ska börja lägga ut mer bilder? Mer peace-tecken åt folket?
Nej, I'll do it my way. Mer bilder bara.
Så får det nog bli - så får vi se vad det blir av det.
Det jag bestämmer, blir det ibland inte så mycket med sen.
Detox
Idag var jag på biblioteket o lånade en massa böcker. Jag har sedan försökt att läsa i böckerna, men det går inte. Orden saknar betydelse, o meningarna saknar innebörd. Jag får inte ihop det.
Jag läser uppgifterna om o om igen, men hjärnan kan inte riktigt koppla vad de är ute efter.
Det känns som att den inte funkar.
Roger berättade att man blir dum i huvudet av light-läsk. Det hade gjorts undersökningar där man hade hade matat möss med light-grejs, aspartam o allt vad det nu heter, o de mössen hade blivit helt koko.
Jag känner mig som ett levande exempel just nu.
Men jag har, förhoppningsvis, bara för mycket att tänka på just nu.
Koncentrationssvårigheter i högsta grad.
Kan man detoxa hjärnan?
Det måste jag googla på nu.
