JKN

Jag vill inte bli bombad. Nu vågar jag ju knappt gå ut.
Det värsta är, o jag blir så förbannad, att när man läser tidningarna ger de ju andra idioter tips på hur man gör det bättre. Hur man lyckas med sin bomb.

"Man kopplar tändarna till mobiltelefonen och ringer mobilens eget nummer. Vill man utlösa bomben låter man bara signalen ringa. I väskan som hittades alldeles intill den misstänkte självmordsbombaren, fanns enligt obekräftade uppgifter spikar och möjligen sprängämnen.
– Om man stoppar in sprängämne i väskan också kan man använda den som en bomb, men annars är det fullständigt meningslöst att ha spik i den. Det som ger skador i en bomb är inte sprängämne, utan något som genererar splitter." Och så vidare, och så vidare.

Hallååååå, kan ni sluta att berätta hur man gör en mycket mer effektiv bomb, som gör mer skada,
o dödar fler?? Det räcker väl att säga att det var en jävla amatör som försökte ta livet av sig?
Finns ju säkerligen en hel del olyckliga, utstötta stackare som känner sig träffade av det publicerade hets-brevet, o kan tänka sig att spränga sig i luften för att få någon typ av mening med livet.
Eller lite cred. Död, men ändå. Nu vet dom ju iallafall hur de kan göra det lite bättre.
Tack för det, kvällstidningarna!

Inget mer stan för mig.
Jahopp, då blir det hemmagjorda julklappar i år då, fina familjen!

Ja, idag är det söndag. Ända ut i fingerspetsarna.
Jag har försökt vara effektiv, men det slutar alltid med motsatsen när jag gör sådana försök.
Jag har pluggat samtidigt som jag har försökt städat. Jag har duschat samtidigt som jag borstat tänder. Diskat samtidigt som jag lagat mat. Klätt på mig medans jag ätit. Försökt shoppa julklappar medans jag memorerat skolböcker. Men nu sitter jag här, o inget är ordentligt gjort. 
Det är en obetydlig skillnad i röran här hemma, jag har lika mycket disk som innan jag började diska, jag ser ut som en crazy cat-lady, o jag köpte alldeles för lite julklappar. O jag har massor av plugg kvar.
Det enda som gick någorlunda bra är väl duschen o tandborstningen.
Men den kombinationen är ju en välbeprövad klassiker.

Imorgon ska jag jobba. Imorgon är det luciafirande. Då kommer alla barns mammor, pappor, syskon, mormor, morfar, farmor, farfar, moster, faster, morbror, farbror, gammelmormor, gammelmorfar, gammelfarmor, gammelfarfar, kusiner. You name it.
Och två av personalen är sjuka.
Vad har jag gett mig in på?

Jag hade ju bara tänk gå dit, lyssna på skönsången, sörpla i mig lite glögg, äta en lussebulle o vinka 'bye bye'.
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Iallafall inte om man är i en personlig ekonomisk kris.

Äsch...jag visste visst vad jag skulle göra ikväll! O att jag inte skulle vara sträng emot mig själv.
Jag var bara tvungen att ljuga, eftersom det var överraskningsmiddag för finaste Gulle-Maja!
Hur trevlig kväll som helst; bästa sällskapet, grekiskt mat, sen vidare till Bonden Bar där Maja spelade skivor, o sen avslutande glögg-häng hos söta Anna.

Tur att det är lättare att ljuga i skrift. För jag är kass på att ljuga. Förutom för mig själv då, såklart.
Kanske borde sluta prata så jag kan ljuga lite mer? Bli stum o en jävel på att luras?
Nej, fy. Ibland får jag för mig att jag är stum, när jag inte har pratat på länge.
Då måste jag testa om jag kan använda rösten genom att säga något högt, rakt ut. 'Lalalalalalaaaa!'
Kallas det tvångstanke? Är det så de där knasbollarna som går runt o snackar med sig själva på stan tänker?
Herregud, jag märker att det börjar gå utför nu.

Nu är det liiite för sent, o liiite för mycket lördagsnatt, för att blogga känner jag.
Tack & hej. Annars blir nog lite för mycket sagt.

Spelningen igår var helt fanastiskt bra! Lite sväva-på-moln-känsla.
Han gjorde en helt överbra version av Oh, Night, o jag hade hoppats på att någon förnuftig själ hade huvud att göra en video-upptagning, men ingen sådan finns på YouTube. Än i alla fall. Men jag fortsätter att hoppas. EP's Trailerpark var också väldigt bra. Det var en toppenkväll helt enkelt.

Men när jag kom hem mitt i natten, kom dödsångesten över mig igen. Jag tänkte tillbaks på sömnparalysen, o blev alldeles gråtig o tyckte synd om mig själv. Det var inte kul att tro att jag var död.
Så därför poppade jag popcorn, o vägrade helt enkelt att gå o lägga mig.
Jag vet inte när, eller hur jag somnade, men tillslut gjorde jag det i alla fall.

O idag har jag försökt att plugga. Jag vet inte hur många gånger jag den här veckan har sagt att jag ska plugga, o sen inte gjort det. Men det är något slags rekord.
Jag tror kanske att mina oförväntat bra betyg har fått mig att bli lite nochalant.
Inte bra. Inte bra alls.

Kvällen är fortfarande oviss.
Det beror på om jag är sträng emot mig själv eller inte.

Ikväll ska jag på Christian Kjellvander! Ännu en underbar gratisspelning i dessa svarta julklappstider.
Tack gulle-Anders! Jag har lyssnat på Kjellvander i många många år, o har en hel del minnen till hans musik.
Bland annat har jag ett stark minne till låten Deliverance. Jag var i Lillehammer o hälsade på personen jag tyckte var finast i hela världen just då. Vi åkte i hans skruttiga bil, lyssnade på den låten, såg ut över en liten sjö, o norska snöfyllda fjälltoppar. Det var vitt, vitt, vitt, o kallt kallt kallt. Men jag var alldeles varm inuti.
Dessvärre var detta ingen lycklig kärlekshistoria. Jag var så liten. O så förnekande.
Men det finns fina minnen, o dom är jag glad för.

Så jag är peppad inför kvällen. Kommer bli superbra.
Jag kan inte sluta lyssna, o yla med i mina egna stämmor.
Får väl yla klart här hemma, så jag inte pajar spelningen ikväll.




Spotify här.

Jag är så trött.
Hur normalt är det att sova till 10-11...o sen sova middag mellan 12-14?
Jag KUNDE inte hålla ögonen öppna... Dessutom hände en jättejätteläskig grej.

När jag somnde vid 12, vaknade jag upp 20 minuter senare med ett skenande hjärta.
Jag vet inte om jag drömde...men antar det...jag drömde att mitt hjärta stannade, o sen slog de ett jättehårt slag så hela kroppen hoppade, o sen skenade det mer o mer tills jag kände ett konstigt tryck i huvudet, o jag inte kunde röra mig. O jag tror faktiskt att jag redan hade vaknat då. Jag kunde inte öppna ögonen, eller röra på kroppen. Jag tänkte bara; Nu har det hänt någonting väldigt allvarligt. Men vad? Är jag död? Ligger jag i koma? Vem hittar mig? Hur ska min familj klara av det här? Alla de där tankarna tänktes i vaket tillstånd, det vet jag.Men tillslut kunde jag öppna ögonen. Jag försökte lugna ner hjärtat, o mig själv, o sen somnade jag som en stock igen. Kanske utav chocken. Jag sov i alla fall till kl 14, o nu varken får, eller vågar jag, sova något mer.

Vad var det som hände? Jag förstår ingenting.
Men man kan nog kalla det; nära-döden-upplevelse.

Igår var jag barnvakt igen. Det slår mig varje gång, när jag är där, hur otroligt peppad jag är på en egen familj.
Jobba på förskola i all ära, men det är när jag är barnvakt jag verkligen längtar efter egna barn.
På jobbet finns ingen sådan vardag, där är det "bara" jobb. Kramas, byta blöjor, sjung sånger, brottas, pyssla, äta. Men som barnvakt kommer vardagen, som jag tydligen längtar så mycket efter. Hämta på dagis/skolan, åka bussen hem, äta en frukt, göra läxor, mysa i soffan o kolla Bolibompa, laga mat, äta tillsammans, borsta tänder, sätta på pyjamas, läsa godnattsaga, släcka ljuset, o sedan kontra "jag är törstig" o "jag är kissnödig" för hundrade gången.
Jag längtar.


Jag har förresten en bortdomnad tå. Det känns som att jag har en tråd hårt knyten runt mittentån.
Sjukt irriterande. Hur livshotande är det på en skala? Jag tänker "MS".
Ni tänker " jäkla fjamsiga hypokondriker-tönt"?

Idag är jag konstig. Allt är konstigt.
Jag vill skrika "Jaaaa!" o "Neeeej!" i samma andetag.
Men jag vaknade med ett leende på läpparna idag, o måste nog glädjas åt det en stund.
Sen får det vara slut på det roliga o fina. Jag har bestämt mig för att inte glädjas för mycket. 
Man måste ha tråkigt för att kunna ha kul, eller hur var det nu igen?

Nu MÅSTE jag plugga. Det har blivit alltför lite av den varan den senaste veckan.
Ett långbesök av storasyster, trötthet, trevligheter o jobb har satt plugget på prio 2.
Jag har ingen självdiciplin. Skulle nog behöva gå en kurs i det istället.

O i eftermiddag/kväll ska jag vakta två små söta barn igen. Det blir mysigt.

Idag var det dags att se Cornelis. Det betyder biokväll med bästa Maja o Anders.
Det började med att vi tillagade fiskmiddag på Thorildsplan, sedan fortsatte vi med att go bananas i godisbutiken med 1 miljon olika sorter. Det slutade med nästan enbart sura ändå. Jag var nämligen törstig. Det blir alltid så då. Det visade sig även i popcornskön; jag köpte bara en cola. En STOR cola. T.Ö.R.S.T.I.G.

Filmen var väldans fin. Jag är ju en softie, o blir alltid rörd av människoöden.


När jag kom hem fick jag ett rykande färskt musiktips;
"Lyssna på 'Heron and the Fox', du kommer att älska den"
O han hade så rätt, så rätt. Jag älskade den.

Little Scream, alltså. De är såpass nya att de inte finns på varken Spotify eller Youtube.
Men klicka här, så ska det nog ordna sig.

Den här låten kan jag vakna upp med i huvudet. Jag lyssnar aldrig på den, men hörde den en gång på Popcirkus. O sedan dess har den funnits där inne i huvudet på mig.
En del saker låter man bli att tolka, helt enkelt.

I want you to do my dishes?




Spotify här.

Spotify här.

Imorgon spelar The Tallest Man On Earth i stan. O jag gråter en tår för att jag missar det. Igen.
Det borde finnas någon spärr för hur många gånger det kan vara möjligt att missa en o samma artist.
Jag vill ta bort tidsoptimism och dålig koll från mitt liv.



Spotify här.

Jag har samlat in alla möjliga tidningar idag, för jag fick för mig att göra découpage av något slag.
Men min kreativitet stendog, o nu ligger dom bara här o hånar mig o min oförmåga.

      
  
     

Ja, det är precis som du tänker; jag blundade nästan hela helgen.

Hahaha hahaha hahaha hahahahaa!
Jag kanske dör av skratt!
Godnatt!