Jag gjorde det igen!
Jag blir så överlycklig! Man kan säga att den här teminen har startat helt ok. 3 kuser - ett VG o två MVG.
Fy fan, vad skrytigt, men jag kan inte rå för det. Jag går som på moln idag.
Nästan - när tankarna är riktade åt rätt håll det vill säga.
Annars plaskar jag med fötterna i snösörjan.
Men även sånt smälter bort. Till slut.
I got no iPhone
Say no more.
Jag vill ha en iPhone.
Allergi o julkänsla
Jag sitter här hemma o flåsar, o försöker få luft. Näsan är tilltäppt. Inte snorig. Bara helt tilltäppt.
Ögonen kliar o rinner, och jag nyser. Jag vill påstå att det är min fina julhyacint som framkallar detta.
För jag vägrar tro att det är någon klassisk julförkylning som är påväg ut i min kropp.
Jag har visserligen varit ute o frusit en hel del den här helgen.
Men det är hyacinten. Så får det vara.
O min mamma har sagt att man inte kan slänga något som lever.
Så jag får stå ut. Det luktar ju iallafall gott.
Om man inte är täppt i näsan.
Awkward I - Rock Stars
Världens längsta dag
Det var sjukt snöigt, men ändå mysigt på Skansen. Vi gick in i varenda liten bod. Det luktade äckligt överallt, men jag tittade på allt. Även det som inte intresserar mig ett skit, som t ex gamla sadlar och apotek.
Alla handlade julklappar o var nöjda. Vi dansade till o med till julsånger.
Även om det mer handlade om överlevnad än nöje. Det var svinkallt.
Efter det åkte jag ut till Kista Galleria för mer julklapps-shopping. Jag vägrade vara utomhus en sekund till.
Jag ringde mamma, säkert 10 gånger. Mitt batteri tog slut i telefonen, o jag var helt utan mentalt julklappsstöd. I ren panik o svettkoma handlade jag de flesta julklapparna.
Jag köpte med mig thaimat hem, o skrek av lättnad när jag släpade mig innanför dörren.
Jag överlevde. Success.
Isbells - My Apologies
Jag låg först i någon slags dvala o drömde drömmar där det hela tiden fanns en skällande hund med.
Sen slog jag upp min ögon, o insåg att hunden tyvärr finns på riktigt. O jag överdriver inte om jag säger att den skällde 2 skall i sekunden. Konstant skällande. Jag höll på att tappa besinningen, o kroppsspråket skrek i min lägenhet. Jag stirrade på väggen, suckade, hytte med näven, hoppade på stället, stampade med fötterna.
Jag såg förmodligen ut som en stum seriefigur. Jag kände mig som en sådan i alla fall.
Men det hjälpte inte. Den fick gå ut på promenad, innan droppen hann rinna över.
O nu är de borta än.
Hej, sinnesro.
Det sista jag sa igår vad "Hoppas det inte snöar imorgon." O vad händer?
Jag drar upp persiennerna o ser att det är som att kliva ut i en jävla snödriva.
Kompakt snö faller från himlen.
Idag ska jag o mina vänner ha julavslutning. Innan alla åker hem åt varsitt håll.
Vi ska på Skansen julmarknad. Hoppas att det bara är vi som har tänkt det.
Såhär på 4e advent o allt.
Spotify här.
Kärt återseende
Men nu kom jag att tänka på att jag träffade Olle igår. Världens varmaste människa.
Klockan var alldeles för sent, det var alldeles för mycket drama, o då står han bara där.
Som en skänk från ovan. Jag blev så glad i hela kroppen, o kunde inte sluta krama på honom.
Nu låter ju säkert detta helt knas, o många kan säkert få det till att jag är kär i denna underbara människa.
Men icke. Absolut inte. Olle är bara en sådan människa som gör intryck. Som bryr sig om människor.
På riktigt. Han är så himla genuin, o man kan inte göra annat än att älska det.
Vi har inte setts på otroligt länge, o när jag såg honom nu, insåg jag hur mycket jag har saknat honom.
Det borde finnas fler personer som Olle.
Då skulle världen vara lite bättre.
Imogen Heap - Let Go
Jag försökte blinka in tårarna, för Maja tyckte det var ett töntigt slut.
Men jag tycker det är så himla fint. Jag kanske är lite för romantiskt lagd?
Mycket troligt.
Spotify här.
'You love his sneezes more than anyone else's kisses.'
Jag såg i o för sig Pestens Tid, som är ca 6 timmar, i ett sträck en gång.
O jag har ätit hur mycket skit som helst. Pizza, godis, chips o dipp. Jag är sprickfärdig.
Men nu mår jag lite mer som en människa.
Jag o Maja såg 2 dagar i Paris, innan jag åkte hem.
Slutscenen är så himla träffande. Huvudet på spiken.
Ni som inte har tänkt se filmen, eller som redan sett den, kan ju kolla.
Ni som har tänkt se den kanske inte borde. Det är ju slutscenen liksom.
Spoiler alert.
Observationer
Dansant främling: -Är ni syskon?
Jag: -Nej?
Dansant främling: -Har ni känt varandra ända sedan ni var små då?
Jag: -Eh, nej. Vi har bara känt varandra i några månader...
Dansant främling: -Shiiiit vad konstigt! Ni ser ju ut att höra ihop liksom, o som att ni bara behöver titta på varandra för att förstå vad den andra menar eller vill säga.
Så himla fint. För det är precis så det känns.
Tomathoran
Jag är så sjukt hungrig. Bäst att äta något innan jag slår in en melon-kola eller två.
Öken
Vilken jävla natt.
Vilken jävla dag.
Later.
Noah And The Whale - Give A Little Love
Tiny Vipers - Dreamer
Släng skiten!
Då kan vad som helst bli kul. Som ikväll, då jag fick för mig att rensa bland mina badrumsskåpsgrejer.
Jag slängde gamla krämer, smink, olika hårprodukter, halsband, armband o örhängen.
Jag kom in i ett släng-stim, o kunde inte ta mig ur det. Slängde det mesta som kom i min väg o som jag inte använt på det senaste halvåret. Sånt som jag inte kommer att sakna. Hoppas jag.
Nu står det två kassar med utrensade saker o väntar på att bli kastade i sopnedkastet imorgon.
Antar att jag kommer hamna där, rotandes. Men jag ska försöka stå emot.
Jag fixade i allafall till mina hårspännen o örhängen, så jag har lite ordning.
Men jag undrar vart resten av mina smycken är? De som jag inte slängde alltså.
Det fattas en hel del. Jag antar att jag får lov att köpa nya i stället.
Men jag sörjer icke.
Under tiden jag gjorde denna urrensning testkörde jag min nya Hemmadans II-lista på Spotify.
Även den rensades ur under tiden, o nu finns det enbart låtar som det inte går att stå stilla till kvar.
Så om du vill dansa till samma musik som jag, enjoy.
Pimp my skokartong!
Herregud, här händer det grejer!
Ny dörr! Se så den glänser?
Matematik
Eller nej, jag har massor av återkommande drömmar, men just denna drömde jag inatt.
Jag drömmer att det kommer fram att jag inte har ett fullständigt gymnasiebetyg, på grund av att jag fullkomligt skitit i matematiken. Inte gjort några uppgifter, o missat alla prov. O att det kommer fram nu.
O att jag måste komplettera det. NU. Ingen tid för att plugga in. Det ska göras nu.
Jag får fullständig panik, ångest o ont i magen.
Nog för att jag räknat en jäkla massa på sista tiden. Men det är mest enkel plus o minus.
Jag räknar ner dagar. Jag räknar sidor i böcker. Jag räknar kvarstående pluggtid innan skrivning. Jag räknar bort endel personer. O jag räknar in andra. Jag räknar julklappar jag inte köpt.
Jag räknar på vad det skulle kosta att bara dra härifrån ett tag. Lite sådant.
Nog för att jag HATADE matte i skolan, men att det såhär 10 år senare ska komma o hemsöka mig?
Det känns inte okej.
Bad hair day...s.
När ska man börja kunna klippa sig långt egentligen? Det är ju snart 2011?
O kom inte dragandes med några jäkla stenåldersextentions. Tuggummi i håret undanbedes.
Varför berättade ingen att det är helt jävla omöjligt att spara ut en lugg, innan jag klippte mig?
Taskigt, tycker jag. Taskigt.
O varför sitter bad hair days alltid ihop med bad skin days?
Ja, jag vet att det kanske beror på jag saknar varenda vitamin i kroppen på grund av att jag enbart utfodrat mig själv med 4 saker den sista tiden; ägg, knäckebröd, julmust och ostbågar.
Men ändå. Taskigt, kroppen. Taskigt.
Tur att det finns en fin sång om detta elände.
"And you're far from me, right where i want you to be."
Sankta Lucia
Jag överlevde dagen. O allt kändes helt ok när dessa små mini-sumobrottarna i luciakläder sjöng sitt finaste.
Bävernylonoverall-underställ is the shit i 100 minusgrader.
Nu ska jag snart på tårtkalas på Thorildsplan, o sen hem o nattplugga.
Jag ska nämligen dra in kosing imorgon också. O på onsdag.
Kan inte den här veckan ha minst 10 dagar, istället för 7?
