Hej, fredag!
Jag skulle äta frukost, öppnade kylskåpet, o en svallvåg av vatten sköljde över mig.
Frysfacket hade fått för sig att frosta ur sig själv. Slänga mat är som att slänga pengar.
Känns inte som en helt underbar början på dagen.
Men ikväll ska vi på MGMT på Berns, o då tror jag att det vänder.
O imorgon ska vi på The Radio Dept. på Strand. Då har det helt säkert vänt.
O på söndag ska vi på Fotografiska. O då har jag nog haft världens bästa helg.
Spotify här.
Portens julgran
Jamen, den var ju...ehh...billig?
Den luktar julgran i alla fall.
Ångest
Det var en kvinna som for till Frankrike som 19åring o blev smittad av HIV. Hon berättade inget för någon, o bromsmedicinerna tog bort alla sjukdomssymptom. Så hon fortsatte sitt liv utan att berätta för någon, låtsades som ingenting, o skaffade sig man o barn. Sen uppdagades det, o hon förlorade allt. Allt.
Vilken jävla ångest.
Jag är så himla bra på att absorbera andras ångest. Sådant jag läser om, hör om, ser på tv eller film.
När jag såg filmen "Apan", alstrade jag så mycket ångest att jag fick andningssvårigheter.
Min egen ångest är jag däremot bra på att skjuta bort, eller göra mig av med på andra,
ibland inte så konstruktiva, sätt. O ibland bara exploderar jag.
Pang.
Snyft, vad fint.
Jag är ju så jäkla känslig för sånt här.
Men det är ju bara så himla fint?
Det här är alltså en vild isbjön som kommer fram till några bundna slädhundar,
som fotografen trodde hade sett sina sista dagar.
Men icke.
1/12
Jag får dödsångest när jag plockar liljekonvaljer eller vitsippor, på grund av av att mamma alltid sa att det var livsfarligt att stoppa fingrarna i munnen när vi plockade dom som små.
O när jag äter svamp får jag ofta upp tanken "är det verkligen den svampen som den som plockade den tror att det är". O så får jag lite ont i magen efteråt. Bara för att.
För att nämna, några få, av de saker jag gift-nojar om.
Vad är grejen med giftskräcken? Jag förgiftar ju mig själv med glädje o förtjusning nästan varje helg?
O den här helgen kan mycket väl bli en dubbel-helg. Dubbel-förgiftning, alltså.
Jag kan dricka drycker som får min hjärna att tappa kontrollen, o levern att skrumpna bort.
Men jag kan inte koka ägg i ljummet vatten?
Vilket skämt.
Schizofreni?
Jag känner nämligen en person som är, i princip, exakt som mig. Vi tänker i precis samma banor, vi har varit med om liknande saker, vi har upplevt samma känslor, vi skrattar åt samma saker, vi lyssnar på samma musik, vi har samma favoritlåtar, vi har samma karl-smak. O vi har till o med träffat samma kille.
Det sista skulle vanligtvis få mig att sätta taggarna utåt. Men inte i detta fall.
Hon är för bra för att kastas bort på grund av något som redan har varit.
Vi har större, fler, o mer betydande saker gemensamt.
O jag hoppas så himla mycket att jag inte är schizofren. För det är så fint, det där.
O så är det nog jävligt jobbigt att vara schizofren. I längden liksom.
Förmodligen tycker hon att detta är lika kul som jag.
L.I.F.E.G.O.E.S.O.N
Dock lyckdes vi avsluta kvällen med att se det mest sjuka tv-inslag jag sett, om två galna svenskor som sprang rakt ut i en motorväg i England o blev överkörda. Inte bara en, utan två gånger. Den ena, Ursula, klarade bara två smällar, men försökte ändå ställa sig upp, efter att ha blivit mosad av en lastbil, med en helt krossad underdel. Den andra, Sabina, sprang ut en tredje gång innan typ 10 peroner fick hålla ner henne på marken. Sen blev hon utskriven o högg ihjäl en snäll gubbe.
O Ursula blev utskriven från sjukhuset när hon var frisk.
Fysiskt alltså.
Det var så himla skräckinjagande. Jag blev helt stel o illamående.
O bad till Gud för att slippa möta Ursula på vägen hem.
Om man inte sett det så förstår man nog inte hur jävla sjukt det var.
Här kan du se det, om du är nyfiken. Delar av det i alla fall.
Nej, detta behöver slätas över med en fin sång. Nysläppt dessutom. Yay!
Eliza Doolittle - Pack Up
Första advent = julpynt?
Jag har julpyntat här hemma.
Men årets julbock, såklart.
Eftersom jag i princip är helt befridad från julsentimentalitet ihopkopplat med julpynt, så har jag endast pyntat med en liten tändsticksask här hemma. Än så länge i alla fall. Det enda som verkligen får mig att
känna julkänsla är de där hemskt fula elektriska ljusstakarna. De ger liksom ett tryggt juleljus.
Men någon sådan tänker jag inte lägga pengar på, utan jag får njuta av andras julpynt.
Som idag. Då jag ska hem till Maja "All-in" Jansson.
Adventsfirande med glöggkväll.
Skynda att älska
Men jag har just sträckläst Alex Schulmans bok 'Skynda att älska'.
Jag är helt rödgråten, med en miljon tankar i huvudet. Hur ska jag kunna sova nu?
Det liksom svider i näsan, gommen o ögonen för att jag känner att ännu mer gråt vill ut.
Det är en väldigt fin bok, men det är också en bok som väcker en massa känslor o tankar.
Tankar jag inte vill tänka just nu. Eller någonsin, faktiskt.
Men den påminner om att man ska skynda att älska.
Det är bra.
Jag känner att det är upplagt för en mardröm av något slag.
Jag hoppas att jag inte minns imorgon.
Over and out.
Kvällens bästa!
Lördag
Idag gick jag, Maja o ungefär en miljon andra männsikor på Konstfacks julmarknad. Fina grejer i kvadrat.
Sen drog vi vidare till Stadsmissionen i Liljeholmen. O därefter ett snabbt besök i Liljeholmsgallerian.
Sen blev det Thorildsplan där det serverades te o ca. 7 jordnötter. Halvor alltså. Alldeles lagom.
Vi spelade Othello. Två gånger. Sista gången gick det såhär;
Hur fan är det ens möjligt?!
Normalspeciell
Tippat/otippat.
Den här trion är typ oslagbar.
Ikväll for jag o min Gulle-Maja till Söder för att hänga hos den finaste Anna'n jag vet.
Matkoman slog såklart ut den påtänkta kvällsaktiviteten, o för att dämpa matkoman drog vi på oss en hejdundrande godiskoma, med tillhörande urspårade samtal. En helt fantastisk kväll. Dock inte så otippat.
Något som däremot är helt otippat, men ack så fantastiskt är mitt MVG som jag lyckades dra in i den just avslutade kursen. Eftersom jag under denna kurs känt mig helt lost, stressad o tappad bakom en vagn.
Heltidsjobb, ingen kurslitteratur o lite utav en chans-tenta. Men MVG? Jo, man tackar.
Så jag anser att ångest-skorna är mina. Utan ångest.
Bara vanliga, men väldigt fina, skor.
Så jäkla tråkigt, men jag är tamejfan helt nöjd med den här dagen.
Yippie Ki-Yay, MF!
För dig som inte har något vettigt att göra, så kan jag rekommendera Yippie Ki-Yay MF som finns på TV6.
Jag såg detta för flera år sedan, mest för att Musse Hasselvall är så sjukt snygg, men även för att Jarmo är den sjukaste karaktären i svensk tv. Speciellt eftersom han spelas av "Lukas" från Skilda Världar.
När jag såg det första gången så tänkte jag bara;
"Fyfan, vad likt. För det kan knappast vara den där torrbollen med en pinne i röven som spelar Lukas
i Skilda Världar o läser repliker som en förstaklassare läser högt ur första läsboken."
Men flera år senare hamnade jag på samma arbetsplats som Joakim som spelar just Lukas i Skilda Världar.
Så jag fick lov att fråga, o jajamensan; det är han som spelar Jarmo. Jag blev såklar imponerad.
Men hans karriär låg lite på is, han var mellan två media-jobb, så att säga.
Därför möttes vi på en skolgård i Västra Skogen.
Kanske bara var jag som uppskattar/uppskattade Yippie Ki-Yay MF ändå.
Ungefär såhär kunde en dag på jobbet se ut med Joakim a.k.a Jarmo.
Men herreguuuuud...
...hur fan kan jag glömma att nämna;
Jag bokade den sista ståplatsen till Håkan Hellström på Cirkus i vår.
Whoop-whoop!
Nu släpptes det ju i efterhand visserligen en extra konsert dagen efter denna.
Men ändå. Det visste jag ju inte då.
Puh!
Jag kan andas ut. Nu finns det inte mycket mer att göra innan måndag, då nästa kurs sätter igång.
Gjorde slutskrivningen på en kurs idag. Smått panikartade timmar, men jag tror det gick bra tillslut.
Så jag kan jobba extra på Essingen imorgon med gott samvete. O ha en ledig helg. Fantastiskt.
Dessutom köpte jag de där fina skorna jag la undan igår. De där jag verkligen behöver, ni vet?
"Äsch, det är 14 dagars öppet köp. Jag provar dom hemma. Ja, det gör jag...provar bara..."
Men svarta pumps, med tillräckligt hög klack för att vara snygg, men ändå inte gå som en skadeskjuten höna?
Vem behöver INTE sådana? De är dessutom i mocka. O de kommer göra alla mina gamla ruttna kläder SÅ mycket snyggare. O en snygg Johanna, är en glad Johanna. O en glad Johanna gynnar ju alla?
Jag gör alltså ALLA en tjänst.
Jag kan det där med övertalning.
Body Talk Pt. 3
Body Talk Pt 3. Underbara Robyn!
Annars händer det inte så mycket. Känner mig rätt insnöad, men jag stack ut näsan en sväng förut.
Inte länge, men tillräckligt länge för att hinna lägga undan ett par skor tills imorgon.
De var så fina. O jag behöver just ett sådant par. O jag har fått ytterligare ett VG.
O blablablablabla blabla bla bla blablabla blablaaaaa.
Jag behöver också en Iphone 4. Väldigt mycket.
Jag har nästan blivit besatt. Vill haaaaaaaaa.
Fyfan, vad materialistisk jag är.
Fy skäms.
Men, vilket fint väder vi har fått?
Näe, just det.
Jag behöver saker.
Elvis i glada Huddik!
Värme i sin renaste form!
♥
Kom igen, Tand-fén!
Nu får det fan vara nog. Börjar bli tröttsamt.
Jag får såklart panik i drömmen när jag inser att tänderna lossnar, spricker eller flisar sig, men nu har jag drömt den här skiten så ofta att jag till o med kan säga till mig själv i drömmen;
"Ta're lugnt, det här är ju bara en dröm ju".
Tappa tänder
Det kommer en positiv förändring, ju mer dramatisk tandtappning desto större förändring. Symboliken är hämtad från vår barndom då tappandet av mjölktänderna skedde samtidigt med att de allra flesta fick nya horisonter. Vi fick vara uppe längre, bytte skola och fick nya kompisar.
Visst, positiva förändringar är ju skitbra men Gud, Tand-fén, Tomten eller vem man nu ska vända sig till;
nästa gång kan jag väl få en lite mer avgörande o konkret positiv föränding?
Typ 10 miljoner på banken?
Spotify här.
