JKN

"Man, i feel like a woman!"
Herrejävlar...ett psykbryt var inte långt ifrån! Jag trodde ju att jag överdrev, värsta tänkbara liksom! Jag är ledsen, men jag kan tyvärr inte respektera en människa som tycker att Shania Twain är bra musik att träna till. I alla fall inte om man är en dag under 65 år. Kanske låter hårt, men så är det. Förutom mitt "Nääääe!" och en blick som kunde döda, så vägrade jag att följa instruktioner. Sa hon position 1, gjorde jag position 3, osv. Som en liten trotsig 3åring. Men man blir väl som man umgås, antar jag?

Nana nana naa naaaa!

Jag vaknade av en borrjävel imorse, o trodde givetvis att jag hade försovit mig,. För vem fan borrar innan kl 8.00 på morgonen? Jag sprang upp med hjärtat i halsgropen, o började irra runt. Men insåg efter en stund att klockan bara var 06.52. IDIOT!
Är det bara jag som anser att det är allmän hyfs att inte arbeta med slagborr innan kl 7 på morgonen?? Helt sjukt ju. Händer detta imorgon också, så kan jag inte ansvara för mina handlingar...
Snö-äcklet gjorde inte mitt humör mycket bättre.
O coca-cola till frukost kändes inte helt ok heller.

Tur att jag har världens bästa jobb att gå till. Där försvinner de flesta bekymmer under några timmar.

Men nu är jag tillbaks på brottsplatsen.
Så jag drar på lite spinning, för att spinna ut de värsta aggressionerna. Hoppas för guds skull att det är ok musik. Jag känner att Shania Twain, Hoffmaestro, Linkin Park, Takida eller något annat vidrigt kan få mig att go bananas...
Don't push it.

Efter en veckas vrålförkylning kände jag att det fick räcka med soff- o sänghäng.
"Dags för träning igen!", tänkte jag på vägen hem. O lika bra att slänga in en tvättkväll också. Kändes ju lite sådär halvkul, men what to do..?
MEN! Precis när jag kom hem innanför dörren fick jag ett sms.

"Har du planer för kvällen?"
Mja, men bara tråkiga.

"Äta gratismiddag för 2 med mig?"
JA!

Jag blev bjuden på en romantisk middag för två, av finaste Maja! Mina tråkplaner var som bortblåsta!
Världsfin kväll med thai-buffé, glass-buffé o världens bästa sällskap. Planering inför våren & sommaren, kloka visdomsord & allmänt skitsnack.
Jag har ju alltid brunnit för genus o jämställdhet. Men Genusvetenskap I tog det till en annan platå.
GV I, tack för Anna-Maja!

This one goes out to Maja.

"-Jaha ja, det blir visst bajskorv o potatis idag" sa Cecilia till mig o såg måttligt imponerad ut när hon tittade ner på oxjärparna, som såg sådär lagomt goda ut...

"-Fjöken, skulle jag kunna be att få mej såndäja bajskojv, tack?"

Ojdå.

Så kan det gå när barnen har för stora öron, är för väluppfostrade med alldels för mycket, oförtjänt, tilltro till sina fröknar, med alldeles för mycket kiss-o-bajs-humor.
Men kul, det var det.

Vad är det som gör att jag minns, i princip, alla mina drömmar? Jag tycker i och för sig att det är ganska kul, i alla fall oftast. Jag ska börja skriva drömdagbok. Lägga penna o papper bredvid sängen, o genast skriva ner allt jag minns precis när jag vaknar. För drömmar bleknar ju under dagen, o tillslut minns man inget alls.
Inatt drömde jag en, delvis, läskig dröm. Nu har den redan börjat försvinna, men jag vet att det var en "ond människa" som hela tiden gav mig något typ av gift som gjorde mig förlamad stundvis. Det konstiga med den här drömmen är att jag inte kände mig rädd för "den onde" tillslut, utan tyckte mer synd om honom/henne. Det riktigt läskiga var att känna sig förlamad.

Jag har läst om något som kallas sömnparalys, o känner människor som varit med om det. Det är ett förlamande tillstånd om kan inträffa när man håller på att somna eller vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler, för att man inte ska röra sig, om man till exempel drömmer att man springer. Om muskelkontrollen stängs av för tidigt eller slås på försent så kan man inte röra sig, trots att man är vaken. Man får känslan av att man är förlamad. O det värsta är att man kan få hallucinationer o andningssvårigheter i samband med detta. Man kan alltså vakna, vara helt förlamad, känna att någon står vid sängen, inte kunna andas, men vara helt oförmögen att göra något alls.

Fy fan, vad läskigt!


Nej, nu ska peppa upp den här sega o snoriga tisdagen med lite Yeasayer.
Jag längtar till 5 mars.
Jättemycket.

Är förkyld som ett förkylt litet as. Blir hemma idag, o det är väl lika bra med tanke på SL o eventuella köldskador.
Somnade snabbt o skönt igår efter en stilla o mysig kväll i sängen med te, ostbågar, cola-ferraris o OS. Vaknade till ljudet av hockey. Frågade lite om ställningen, somnade om. Sov o drömde om att jag simmade, i stilla vatten, fast i uppförsbacke. Helt omöjligt i verkligheten, men väldigt möjligt i mina drömmar. O jag var naken.

"Drömmer du att du simmar väntar tur och lycka". Åh, så bra!
"Är du naken i drömmen visar det att din livssituation är påväg att förbättras". Fantastiskt!

O Sverige vann med 3-0.
Life is good.

Herregud! Vilket kaos på centralen. Jag vet inte, men jag tror o hoppas, att mina systrar sitter på varsitt tåg hem just nu. Inställda tåg o förseningar. Vad håller SJ på med, på riktigt? Den här vintern har ju varit katastrofal! Vi bor i Sverige, o det har ju varit kallt o snöat här i urminnes tider? Eller? Jag förstår ingenting. Men jag gör inte så mycket för att förstå heller, har fullt upp med att vara skitarg.

Åka tåg. Det brukar ju vara helt ok annars. Om allt går enligt planen. OCH, om jag får åka framlänges!
Det är inget "annars mår jag illa"-fjams jag pratar om då. När jag åker framlänges så känner jag mig påväg. Påväg mot/till något! Världens bästa känsla. Men när jag åker baklänges så ser jag bara allt jag lämnar. Jag blir känslosam, oavsett vad det är jag lämnar, om jag åker baklänges. Separationsångest, check!
Men eftersom jag har någon slags hatkärlek till melankoli, så kan ju i och för sig det också kännas ok ibland.


Lugnet efter stormen är så sjukt mycket tråkigare än lugnet före. Nu sitter jag här, allt är tyst. Det är ganska städat. Man kan bara ana lite av orkanen som drog igenom här hemma i helgen. Lite odiskade vinglas, paljetter på golvet, papper med poängställningar. Men annars är det som innan. Tråkigt. Men ibland måste man ha tråkigt för att kunna ha kul, eller hur var det nu igen?
Men snart får jag sällskap igen! Söndagsmys & mat. En hand på pannan, så jag slipper tycka synd om mig själv. Det är SÅ värt!
 

Vilken kväll! Vilken helg! Vilka systrar!
Gårdagen var helt utmärkt. En lång dags shopping, där även jag shoppade annat än nässpray o värktabletter. Sen hem, duscha med hjälp av "IN!-UT!-principen" (sett Sällskapsresan, någon?) Sen kom fina Anders. Vin, intro-tävlingar o jag vet inte vad. Tiden gick fort i alla fall, o sen styrde vi kosan mot Fasching. O ingen kö! 

                            


Jag har lärt mig ett o annat under helgens gång.

1. Man vet aldrig om det är man själv som är störd, eller om det är alla andra.
2. Min "Angelina Jolie-läpp" kallas tydligen "stjärt-läpp", ingenting annat.
3. Det går bra att shoppa, även om man egentligen inte har råd.
4. Jag måste in på rehab för mitt två-tummar-upp-missbruk.
5. Använd bara nässpray om du vill se ut som Michael Jackson efter en förkylning. Inkl. näsblod.
6. Gå alltid till Fasching när det är snöstorm. Noll kö. Proppat med folk ändå.
7. Jag är bäst på intro-tävlingar.
8. Gamla klasskompisar från högstadiet blir bara jätteglada av felskickade mms mitt i natten.
9. Semla räknas inte som natt-mat.
10. Jag ska alltid ta mat-tips från Stefan på största allvar.

Några frågor kvarstår.

1. Är "-Aja, lady gaga..." positivt, eller negativt?
2. Varför hälsade ingen på Jenny i Montreal?
3. Hur smakar semlan, utan lock, på 7Eleven?
4. Vem var egentligen "tyska Plura"?
5. Finns det rehab för två-tummar-upp-missbruk?
6. Vad håller SJ på med?
7. Hur skadar man SJ på bästa sätt?
8. Hur kunde kexpaketet sitta fast på insidan av skåpdörren? Upp-o-ner!
9. Hittade Jenny på historien om kexpaketet, eller är min lägenhet hemsökt?


Well well, svaren kommer väl till mig i sinom tid.
Svinbra helg i alla fall!

"Ibland blir det lite som Beverly Hills", sa en klok man till mig igår. O så rätt han hade.
Men gårdagen var fin o trevlig! O idag var det sovmorgon, tack o lov. Sängläge o bok hela förmiddagen, ända tills jag inte orkade känna hur dammsugaren stirrade på mig längre. Fix inför systerbesök står på dagens schema, o sen är det fullt hus (rum) tills söndag!

På lördag ska jag rösta för soulkväll på Fasching. Var alldeles för längesen, o min själ behöver lite soul i vinter-tråket!