Enkel matematik
Dagens ekvation;
Städ + disk + dusch = russinfingrar upphöjt i 1000
Min blogg = jag bestämmer.
Det finns en anledning till varför jag nästan enbart skrattar åt serier som Mia&Klara o Ingen bor i skogen.
Tragik o bitterhet är sjukt kul.
Jag tycker det är ointressant att skriva;
"Igår hade jag världens mysigaste middag med de finaste vännerna! Idag har jag jobbat sista dagen ute på Stora Essingen, o en miljon kramar senare gick jag hem med kärlek i hela kroppen. Jag har även hunnit med att köpa ett par jättesköna värmande skosulor, o jag köpte med mig en god o värmande soyalatte påvägen hem. Ikväll är det städning som gäller, jag är faktiskt ganska peppad. Jag måste ju för att få ro i kroppen, så jag kan plugga."
Jag skriver hellre;
"Mina vänner är bäst, de kan verkligen det där med att laga mat! Idag var sista gången, på länge, som jag bar ut bajsblöjepåsar. Försöker att ha fokus på rätt saker; slippa snor, slippa bajsblöjor, slippa skrik, slippa dyngsura overaller. Med mera. O ännu mera. Har även hunnit med att lägga ut alldeles för mycket pengar på skosulor, men vad gör man inte för att slippa amputera fötterna innan vintern är slut? Köpte med mig en soyalatte hem, med den där 4-åriga militanta veganens utdömande blick i tanken, o hennes dissiga ord ringades i öronen; "Varför dricker du komjölk..?". O så blir man inte lika tjock va?
Nu måste jag muta mig själv med apelsiner för att städa.
Får ingen sinnesro i denna hopplösa oreda a.k.a mitt hem."
En blogg är en blogg.
Jag väljer vad jag vill berätta.
O vilken ton/twist det ska vara på det.
Oavsett hur sanningen egentligen är/var.
Säkert! - Dansa, fastän
Jag älskar Annika Norlin. Jag såg hennes senast i torsdags på Sonics 10års-fest på Berns.
Hon är så himla genuin. O hennes texter är helt fantastiska.
Hennes skiva Facit är en utav 2010's bästa skivor. Med noll tvekan.
Spotify här.
Hon är så himla genuin. O hennes texter är helt fantastiska.
Hennes skiva Facit är en utav 2010's bästa skivor. Med noll tvekan.
Spotify här.
Söndag
Idag ska jag hem till finaste Maja & Roger, för att käka middag o......håll i er.......spela bingolotto!
Vi satsar på att bli rika, men spelar man inte, så vinner man inte.
Så enkelt är det ju.
Det är säkert 15-20 år sedan jag såg bingolotto senast, o jag minns när bingolotto startade.
Farmor var barnvakt, o satt nere o skrek "Kooooom flickor så får ni se på en jätterolig farbror!" medans jag o mina systrar satt uppe på övervångingen o längtade efter mamma. Han var inte alls kul.
O att idag få ta på en bingolott var ju ett jäkla projekt.
Jag var egentligen ute efter att köpa en från någon läskig pensionär med en blick helt omöjlig att möta, genom gråstarr o flaskbottenglasögon. Eller han den där i rullstol på t-centralen. Han med robotröst.
Så det skulle bli lite utav ett äventyr. Men hittade ingen spännande.
Jag köpte den på en liten tobaksaffär av Britt-Marie 45, som säkerligen sitter hemma med 10 stycken egna lotter o en snygg lila bingopenna. En såndär rund. Som man bara duttar med.
Maja sa att hon hoppas på färgfemman. Jag vet inte ens vad det är, men jag hoppas också på det.
Allt utom badsalt är okej.
Jag har ju inget badkar.
Biiiiingo-loooott-o!
Vi satsar på att bli rika, men spelar man inte, så vinner man inte.
Så enkelt är det ju.
Det är säkert 15-20 år sedan jag såg bingolotto senast, o jag minns när bingolotto startade.
Farmor var barnvakt, o satt nere o skrek "Kooooom flickor så får ni se på en jätterolig farbror!" medans jag o mina systrar satt uppe på övervångingen o längtade efter mamma. Han var inte alls kul.
O att idag få ta på en bingolott var ju ett jäkla projekt.
Jag var egentligen ute efter att köpa en från någon läskig pensionär med en blick helt omöjlig att möta, genom gråstarr o flaskbottenglasögon. Eller han den där i rullstol på t-centralen. Han med robotröst.
Så det skulle bli lite utav ett äventyr. Men hittade ingen spännande.
Jag köpte den på en liten tobaksaffär av Britt-Marie 45, som säkerligen sitter hemma med 10 stycken egna lotter o en snygg lila bingopenna. En såndär rund. Som man bara duttar med.
Maja sa att hon hoppas på färgfemman. Jag vet inte ens vad det är, men jag hoppas också på det.
Allt utom badsalt är okej.
Jag har ju inget badkar.
Biiiiingo-loooott-o!
Lördag
En lugn lördag efter en crazy fredag.
Fint sällskap, prat, musik, vin, taxiresor, frågesport, o maratondans på Debaser Slussen.
Väldigt mycket av allt det goda.
Idag ska jag nog städa. Jag drömde nämligen en hemsk, hemsk dröm inatt.
Min lägenhet ser ut som ett slagfält just nu. Verkligen. Det ligger saker över allt, o jag har plöjt upp en väg mellan sängen, toaletten o ytterdörren. Så jag åtminstone kan ta mig ut från helveteshålan.
Men drömmen, ja;
Jag drömde att jag fick oväntat besök. Jag öppnade en pytteliten springa i dörren, för att dölja kaoset. Men hon såg andå, o skrek att jag var äcklig o att man inte kan bo sådär. Jag fick panik o stängde dörren o försökte låsa. Men det gick inte. Sen gick det inte ens att stänga dörren. O tillslut fanns det inte någon dörr att stänga.
Det var då jag upptäckte att utgången från min lägenhet ledde ut till en stor galleria.
Sedan insåg jag att mina väggar var gjorda av plexiglas, så alla kunde se rakt in i mitt hem.
Se in i min oreda, som ska föreställa ett hem. Mitt hem var till allmän beskådning.
Snacka om ångest.
Jag har ofta väldigt talande drömmar;
Städa, för fan.
Fint sällskap, prat, musik, vin, taxiresor, frågesport, o maratondans på Debaser Slussen.
Väldigt mycket av allt det goda.
Idag ska jag nog städa. Jag drömde nämligen en hemsk, hemsk dröm inatt.
Min lägenhet ser ut som ett slagfält just nu. Verkligen. Det ligger saker över allt, o jag har plöjt upp en väg mellan sängen, toaletten o ytterdörren. Så jag åtminstone kan ta mig ut från helveteshålan.
Men drömmen, ja;
Jag drömde att jag fick oväntat besök. Jag öppnade en pytteliten springa i dörren, för att dölja kaoset. Men hon såg andå, o skrek att jag var äcklig o att man inte kan bo sådär. Jag fick panik o stängde dörren o försökte låsa. Men det gick inte. Sen gick det inte ens att stänga dörren. O tillslut fanns det inte någon dörr att stänga.
Det var då jag upptäckte att utgången från min lägenhet ledde ut till en stor galleria.
Sedan insåg jag att mina väggar var gjorda av plexiglas, så alla kunde se rakt in i mitt hem.
Se in i min oreda, som ska föreställa ett hem. Mitt hem var till allmän beskådning.
Snacka om ångest.
Jag har ofta väldigt talande drömmar;
Städa, för fan.
Grattis lilla mor!
Idag fyllder världens bästa o finaste mamma år!
Lika vacker nu, som då.
♥
Jónsi - Go Do
Jónsi på Way Out West i somras är ett av mina starkaste konsertögonblick, någonsin.
Jag stod på riktigt o gapade, o tårar trillade. Varje gång jag hör Tornado, får jag försöka sluta vifta med näsborrarna, skaka med hakan o blinka bort tårar som bränner.
Det var så fint. O jag mår så himla bra av att lyssna på det.
Där o då, var allt så himla underbart.
"We should always know that we can do everything."
Spotify här.
Jag stod på riktigt o gapade, o tårar trillade. Varje gång jag hör Tornado, får jag försöka sluta vifta med näsborrarna, skaka med hakan o blinka bort tårar som bränner.
Det var så fint. O jag mår så himla bra av att lyssna på det.
Där o då, var allt så himla underbart.
"We should always know that we can do everything."
Spotify här.
Johnossi - Dead End
Den här har jag haft i huvudet hela dagen, efter att ha hört den alldeles för tidigt imorse.
Är det bara jag som tycker att den påminner om Bryan Adams gamla hit Heaven i refrängen?
"I'm finding it hard to believe, we're in heaven..."
Eller?
Spotify här.
Brunsås
Det är ju inte så himla konstigt att jag inte orkar ta hand om min egen disk, när jag fixar disken efter 20 små minimännsikor här på jobbet? Det är mat överallt. Disk över allt. Jag diskar kantiner dubbelt så stora som självaste diskhon. Smutsvatten som stänker överallt. Mos under fötterna. Russinfingrar.
Jag vill bara hem o tvaga mig. Känns som jag har brunsås-inpackning i håret.
Det var bara det jag vill få ur mig.
Det är sådant jag får försöka återkalla sen, när saknaden sätter in.
Jag vill bara hem o tvaga mig. Känns som jag har brunsås-inpackning i håret.
Det var bara det jag vill få ur mig.
Det är sådant jag får försöka återkalla sen, när saknaden sätter in.
Separationsångest
Det känns lite som hal is överallt. Både metaforiskt, och bokstavligt, talat.
Jag är ute o glider mest hela tiden.
Jag har svår separationsångest för att sluta på jobbet. Jag vill, men vill ändå inte.
Eller jag måste snarare, men jag vill egentligen inte. Hur ska jag klara mig? På riktigt.
Jag vet nog inget som får tråkiga tankar o saker att försvinna så fort som när jag hänger med mina favvosar på Stora Essingen. Finns liksom ingen tid för såndant där. De största problemen där är att någon krossat en unik duplo-rymdkossa, att det är något stickigt i långkalsongerna, att man har blivit kallad kisskorv, eller att man inte gillar det gröna i såsen. O det är inte ens mina problem.
O vad kommer hända med min biologiska klocka?! Hemska tanke.
Nu får jag ju min dagliga dos. Men hur blir det sen?
Hjälp.
Ding.
Dong.
HÅKAN!
Håkan, Håkan, Håkan, Håkaaaaan!
Jag kan säga att gårdagens spelning är en utav mina bästa Håkan-spelningar, någonsin.
Det var helt fantastiskt. Underbart. Oförglömligt.
Ingen idé att säga något mer.
Var du inte där kommer du ändå inte att förstå, o var du där behövs ingen förklaring.
Stina Wirsén
Jag älskar Stina Wirséns böcker och illustrationer. ÄLSKAR.
Nu känns ju inte detta helt jätteintressant för er andra kanske, men jag vill bara säga till er som känner någon liten fin kotte, att genast köpa hennes böcker. De är fantastiska. O nu finns det tydligen en film också!
Vems barn ska jag låna?
Endel männsikor som bloggar utelämnar vissa saker. Jag skulle ju från början hålla gottiga saker utanför.
Antar att jag misslyckats en hel massa gånger. Men ibland känns det rätt att skriva om saker som jag kanske borde hålla tyst om. Men varför inte bara vara sig själv? Får för mig att mina tankar kanske hjälper någon.
Om än inte bara för att få känna sig lite bättre för en stund i jämförelse. O det bjuder jag på.
Jag är ju jag. Hur jag än försöker att inte vara det.
Men.
Jag måste lova mig själv en sak. Jag får INTE skriva om snön o kylan.
Får då blir det ett JÄVLA tjat. Det finns inget jag hatar så mycket som snö, o framförallt kyla.
Det framkallar ilska i mig. Jag går runt o fryser o är ARG. Hur värdelöst som helst.
Men jag ska erkänna att jag redan känner att detta kommer att brytas.
Men jag gör ett försök.
MåNdAg
Tillbaks i huvudstaden, hemma i skokartongen.
Rivstartade veckan med en spontan bjud-spelning på Debaser Medis.
Fick ett sms av en fining som ville veta mina kvällsplaner. Spinningpass o plugga, byttes ut mot Ed Harcourt och I'm Kingfisher på Debaser Medis, snabbare än snabbast. Fint som snus!
Jag hatar när folk helt uppenbart pratar om en, på ett annat språk på tunnelbanan.
Speciellt när det är två skumma män, o ingen annan där. O de båda männen går av vid mitt stopp.
Då går min hjärna igång i 10000 varv per sekund, o hittar på både det ena o det andra.
Jag ser olika scenarion o tidningsrubriker.
Då är det så himla skönt när de går en helt annan väg, o jag slipper ringa någon stackare som får rycka in som natt-telefonjour. Men det är ju tur att jag är försiktig?
Även om jag vet att Maja blir arg om jag är rädd på vägen hem.
"Då har de jävlarna vunnit!" som hon skulle säga.
Fina Maja!
Idag är det alltså måndag. Eller nu är det tisdag. Sen kommer onsdag, torsdag o fredag.
Sen kommer LÖRDAG.
O HÅKAN! ♥
Spotify här.
Rivstartade veckan med en spontan bjud-spelning på Debaser Medis.
Fick ett sms av en fining som ville veta mina kvällsplaner. Spinningpass o plugga, byttes ut mot Ed Harcourt och I'm Kingfisher på Debaser Medis, snabbare än snabbast. Fint som snus!
Jag hatar när folk helt uppenbart pratar om en, på ett annat språk på tunnelbanan.
Speciellt när det är två skumma män, o ingen annan där. O de båda männen går av vid mitt stopp.
Då går min hjärna igång i 10000 varv per sekund, o hittar på både det ena o det andra.
Jag ser olika scenarion o tidningsrubriker.
Då är det så himla skönt när de går en helt annan väg, o jag slipper ringa någon stackare som får rycka in som natt-telefonjour. Men det är ju tur att jag är försiktig?
Även om jag vet att Maja blir arg om jag är rädd på vägen hem.
"Då har de jävlarna vunnit!" som hon skulle säga.
Fina Maja!
Idag är det alltså måndag. Eller nu är det tisdag. Sen kommer onsdag, torsdag o fredag.
Sen kommer LÖRDAG.
O HÅKAN! ♥
Spotify här.
Degerfôrs
Jag är hemma i Värmland på en rekreations-helg. Familjemys o kramar gör susen.
Inatt fortsatte mina sjuka drömmar. Bland annat drömde jag att jag var på en jättestor fest av något slag. Alla fick varsin utmaning som de skulle utföra inför alla andra. Min kompis Maja fick läsa en dikt, någon annan fick göra något lite pinsamt.
Jag, jag skulle pussa kungen. (!?)
Fick genast en massa munsår över hela munnen, så jag slapp.
I samma dröm drömde jag också att min gamla fritidsfröken Ing-Marie kom till mig tillsammans med två kvinnor o ett litet barn. "Jag tänkte på dig..." sa hon leendes o lämnade över en lapp med text, på typ ryska.
Jag kunde förstå vissa delar av lappen, t ex den delen som sa att jag skulle bli ekonomiskt ansvarig för det lilla barnet o hennes familj. Om de inte kunde betala något, skulle jag betala.
Jag fick panik, jag kan ju inte ens ta hand om min egen ekonomi!
Jag grät o grät o sa att jag inte kunde göra det. Jag ville verkligen, men kunde inte.
Jag var så himla ledsen för att jag inte kunde hjälpa till.
Vad betyder detta? Skaffa fadderbarn, or what?
Ikväll har vi käkat tacos kollat på hyrfilm. Cessan sa;
"Vi MÅSTE hyra en film, annars blir'e Bibeln heeela kvällen..."
Han är världens roligaste 9-åring. Det märks att vi är släkt.
Nu ska jag snart krypa ner skavfötters med geniet, för imorgon ska vi upp tidigt o åka på den obligatoriska lördagsloppis-rundan. Jag känner att det finns chans för fynd. Det är liksom en känsla jag har.
Inatt fortsatte mina sjuka drömmar. Bland annat drömde jag att jag var på en jättestor fest av något slag. Alla fick varsin utmaning som de skulle utföra inför alla andra. Min kompis Maja fick läsa en dikt, någon annan fick göra något lite pinsamt.
Jag, jag skulle pussa kungen. (!?)
Fick genast en massa munsår över hela munnen, så jag slapp.
I samma dröm drömde jag också att min gamla fritidsfröken Ing-Marie kom till mig tillsammans med två kvinnor o ett litet barn. "Jag tänkte på dig..." sa hon leendes o lämnade över en lapp med text, på typ ryska.
Jag kunde förstå vissa delar av lappen, t ex den delen som sa att jag skulle bli ekonomiskt ansvarig för det lilla barnet o hennes familj. Om de inte kunde betala något, skulle jag betala.
Jag fick panik, jag kan ju inte ens ta hand om min egen ekonomi!
Jag grät o grät o sa att jag inte kunde göra det. Jag ville verkligen, men kunde inte.
Jag var så himla ledsen för att jag inte kunde hjälpa till.
Vad betyder detta? Skaffa fadderbarn, or what?
Ikväll har vi käkat tacos kollat på hyrfilm. Cessan sa;
"Vi MÅSTE hyra en film, annars blir'e Bibeln heeela kvällen..."
Han är världens roligaste 9-åring. Det märks att vi är släkt.
Nu ska jag snart krypa ner skavfötters med geniet, för imorgon ska vi upp tidigt o åka på den obligatoriska lördagsloppis-rundan. Jag känner att det finns chans för fynd. Det är liksom en känsla jag har.
Update, 2010-11-04
Jag är mycket väl medveten om att jag inte uppdaterar allt för ofta just nu.
Allt går mig liksom bara förbi, om det inte gäller skola, jobb eller sova.
Jag glömmer bort att höra av mig till alla. Glömmer bort att vara social.
Jag glömmer i o för sig det mesta, så det kanske inte är så konstigt.
Jag är läskigt disträ o förvirrad.
Men igår fick jag frågan " Vad gör du? Ska vi slappa ihop?", när jag precis kommit hem ifrån 3 timmars skrivning o hjärnan var helt paj. Den andra parten satt fast på kontoret överöst med jobb o ville ha en anledning att dra därifrån. I o för sig var det helt självförvållat o nästan lite rätt åt'en, med tanke på New York- och Englandsresor. Men det var ett solklart JA. Så jag fick sällskap i tenta-koman.
O det tackar jag Gud för.
Jag fick nämligen en, vad jag trodde var, hjärtattack. Jag fick en sjukt konstig o kraftig smärta i axel/nacke ner mot armen. Det var alldeles för mitt i natten för att kunna ringa mamma utan att skrämma slag på henne. Så det var en jäkla tur att jag hade en mjuk hand på min panna, o en lugnande röst som sa att det inte var något farligt. Hade jag varit ensam hade jag förmodligen blivit så rädd att jag framkallat en svimning.
Det har hänt förr.
Jag somnade med dödsångest, men visste att jag i alla fall inte skulle bli liggandes o ruttna om det värsta inträffade. Jag hatar att vara hypokondriker. En hypokondriker som vägrar att kontakta läkare. Alla gånger.
Hur bra är det, liksom? Egentligen?
Imorgon åker jag hem. Jag har drömt om min familj, o saknar dom så jag håller på att dö lite inombords.
Hem till skogen, sen hem till stan igen. Skönt att jag är hemma på båda platserna. Miljöombyte förnöjer.
Även om jag bara byter hemma mot hemma.
Allt går mig liksom bara förbi, om det inte gäller skola, jobb eller sova.
Jag glömmer bort att höra av mig till alla. Glömmer bort att vara social.
Jag glömmer i o för sig det mesta, så det kanske inte är så konstigt.
Jag är läskigt disträ o förvirrad.
Men igår fick jag frågan " Vad gör du? Ska vi slappa ihop?", när jag precis kommit hem ifrån 3 timmars skrivning o hjärnan var helt paj. Den andra parten satt fast på kontoret överöst med jobb o ville ha en anledning att dra därifrån. I o för sig var det helt självförvållat o nästan lite rätt åt'en, med tanke på New York- och Englandsresor. Men det var ett solklart JA. Så jag fick sällskap i tenta-koman.
O det tackar jag Gud för.
Jag fick nämligen en, vad jag trodde var, hjärtattack. Jag fick en sjukt konstig o kraftig smärta i axel/nacke ner mot armen. Det var alldeles för mitt i natten för att kunna ringa mamma utan att skrämma slag på henne. Så det var en jäkla tur att jag hade en mjuk hand på min panna, o en lugnande röst som sa att det inte var något farligt. Hade jag varit ensam hade jag förmodligen blivit så rädd att jag framkallat en svimning.
Det har hänt förr.
Jag somnade med dödsångest, men visste att jag i alla fall inte skulle bli liggandes o ruttna om det värsta inträffade. Jag hatar att vara hypokondriker. En hypokondriker som vägrar att kontakta läkare. Alla gånger.
Hur bra är det, liksom? Egentligen?
Imorgon åker jag hem. Jag har drömt om min familj, o saknar dom så jag håller på att dö lite inombords.
Hem till skogen, sen hem till stan igen. Skönt att jag är hemma på båda platserna. Miljöombyte förnöjer.
Även om jag bara byter hemma mot hemma.
Paranormal Activity 2
Jag vet inte riktigt hur jag ska få fram det här. Att det inte är larv liksom.
Paranormal Activity 2, är den läskigaste film jag någonsin har sett!
Jag anser annars att jag är ganska tuff, inte så larvig o feg. Det är oftast jag som tvingar andra att se skräckisar. När jag såg Paranormal Activity, ettan, slapp jag sova ensam efteråt. Men jag var såklart rädd ändå. För jag vet ingen som kan somna på mindre än 10 sekunder, förutom just Steffi. Jag väckte honom såklart otaliga gånger. Jag hade väldigt svårt att sova, o såg o hörde konstiga saker.
Såntdär övernaturligt-tjafs freaks me out.
Ettan kan i detta fall jämföras med Hitta Nemo.
Det finns såklart männsikor som tycker sånt bara att fjantigt.
Som inte blir rädd av andar o demoner. Då blir ju Paranormal Activity 2 lite mer som en komedi kanske.
Men jag o Sarah satt som på nålar. O jag önskar att jag hade gjort det bokstavligt talat, så jag hade kunnat tänka på sticken i röven istället. Människor skrek rakt ut om o om igen, o jag blev så rädd att hjärtat tappade sin rytm. Det gjorde fysiskt ont. Det var så intensivt läskigt, o totalt stresspåslag i princip hela filmen. Inte ens under dag-scenerna fick man andrum.
På ett sätt önskar jag inte ens min värsta fiende den skräcken, men den fyller ju ändå sin funktion.
Fantastiskt bra på det sättet, men fruktansvärt på ett annat.
Så vill du bli livrädd o få sömnsvårigheter under en lång tid framöver?
Då vet du vad du ska göra.
Paranormal Activity 2, är den läskigaste film jag någonsin har sett!
Jag anser annars att jag är ganska tuff, inte så larvig o feg. Det är oftast jag som tvingar andra att se skräckisar. När jag såg Paranormal Activity, ettan, slapp jag sova ensam efteråt. Men jag var såklart rädd ändå. För jag vet ingen som kan somna på mindre än 10 sekunder, förutom just Steffi. Jag väckte honom såklart otaliga gånger. Jag hade väldigt svårt att sova, o såg o hörde konstiga saker.
Såntdär övernaturligt-tjafs freaks me out.
Ettan kan i detta fall jämföras med Hitta Nemo.
Det finns såklart männsikor som tycker sånt bara att fjantigt.
Som inte blir rädd av andar o demoner. Då blir ju Paranormal Activity 2 lite mer som en komedi kanske.
Men jag o Sarah satt som på nålar. O jag önskar att jag hade gjort det bokstavligt talat, så jag hade kunnat tänka på sticken i röven istället. Människor skrek rakt ut om o om igen, o jag blev så rädd att hjärtat tappade sin rytm. Det gjorde fysiskt ont. Det var så intensivt läskigt, o totalt stresspåslag i princip hela filmen. Inte ens under dag-scenerna fick man andrum.
På ett sätt önskar jag inte ens min värsta fiende den skräcken, men den fyller ju ändå sin funktion.
Fantastiskt bra på det sättet, men fruktansvärt på ett annat.
Så vill du bli livrädd o få sömnsvårigheter under en lång tid framöver?
Då vet du vad du ska göra.
Så JÄVLA tveksamt.
Så jävla, jävla, jävla tveksam söndagsbio. Men jag måste se den.
Sen att jag gör det just idag, o att jag tvingas sova ensam när jag sett den,
kanske jag borde ha tagit i beräkning.
Men nu är det bokat o betalt.
Sen att jag gör det just idag, o att jag tvingas sova ensam när jag sett den,
kanske jag borde ha tagit i beräkning.
Men nu är det bokat o betalt.
Hallo-vin-fest!
Igår kostade varmkorven med bröd 115kr.
Jag är 29 år. Jag borde ha lärt mig vid det här laget. Ska man gå ut, så ska man gå ut i tid.
Vi ramlade ut alldeles för sent, ställde oss i en alldeles för lång kö till Marie Laveau, betalade alldeles för mycket pengar för att få ställa oss i ännu en evighetskö för att hänga in jackorna. O när vi tittade på klockan insåg vi att vi skulle behöva stå i samma kö för att få ut jackorna, o rent tidmässigt (men tanke på tidsutvecklingen i kön hittills) skulle vi behöva byta kö till utlämningen redan innan vi hunnit hänga in jackan. Så vi muttrade, gick ner med jackorna under armen, trängdes lite i en bar, men partystämnigen försvann någonstans i någon utav de milslånga köerna.
Så vi gick ut, köpte en varmkorv o skrattade åt en råtta som såg ut som en liten hund.
Vi kramades o skrattade åt att vi betalade 100 kr för att få stå i kö en hel natt.
För vad ska man annars göra? Jävla elände.
Men innan allt elände hade vi en mycket trevlig kväll, o jag får istället låtsas som att det var den som kostade pengar, för då är det SÅ värt det. Vi hängde hemma hos Annas i hennes nya fina lägenhet, drack vin, käkade chips o kollade på Så mycket bättre. Bråkade om Thomas Di Leva's äkthet, hurvida Petter (o Maja) är Stureplan eller ej, om Plura knarkade under serien och om det var därför han var så röd i ansiktet, vilka droger Christer Sandelin tar, o kom fram till att Septembers låtar inte kommer räcka till alla deltagare.
Alla får göra samma. One-hit-wonder, liksom.
Sen sjöng vi Sjörövar-Fabbe i, oavsiktlig, stämsång ända tills Anna tyckte det blev för sorgligt.
Då blev det långa djupa samtal till höger o vänster om viktiga saker i livet.
Jag tror alla samtal avslutades med; tänk på att DU är viktigast. För så är det.
Sen blev det Håkan-medley varvat med Roxette, Cindy Lauper o Eldkvarn.
Resten vet ni.
Jag är 29 år. Jag borde ha lärt mig vid det här laget. Ska man gå ut, så ska man gå ut i tid.
Vi ramlade ut alldeles för sent, ställde oss i en alldeles för lång kö till Marie Laveau, betalade alldeles för mycket pengar för att få ställa oss i ännu en evighetskö för att hänga in jackorna. O när vi tittade på klockan insåg vi att vi skulle behöva stå i samma kö för att få ut jackorna, o rent tidmässigt (men tanke på tidsutvecklingen i kön hittills) skulle vi behöva byta kö till utlämningen redan innan vi hunnit hänga in jackan. Så vi muttrade, gick ner med jackorna under armen, trängdes lite i en bar, men partystämnigen försvann någonstans i någon utav de milslånga köerna.
Så vi gick ut, köpte en varmkorv o skrattade åt en råtta som såg ut som en liten hund.
Vi kramades o skrattade åt att vi betalade 100 kr för att få stå i kö en hel natt.
För vad ska man annars göra? Jävla elände.
Men innan allt elände hade vi en mycket trevlig kväll, o jag får istället låtsas som att det var den som kostade pengar, för då är det SÅ värt det. Vi hängde hemma hos Annas i hennes nya fina lägenhet, drack vin, käkade chips o kollade på Så mycket bättre. Bråkade om Thomas Di Leva's äkthet, hurvida Petter (o Maja) är Stureplan eller ej, om Plura knarkade under serien och om det var därför han var så röd i ansiktet, vilka droger Christer Sandelin tar, o kom fram till att Septembers låtar inte kommer räcka till alla deltagare.
Alla får göra samma. One-hit-wonder, liksom.
Sen sjöng vi Sjörövar-Fabbe i, oavsiktlig, stämsång ända tills Anna tyckte det blev för sorgligt.
Då blev det långa djupa samtal till höger o vänster om viktiga saker i livet.
Jag tror alla samtal avslutades med; tänk på att DU är viktigast. För så är det.
Sen blev det Håkan-medley varvat med Roxette, Cindy Lauper o Eldkvarn.
Resten vet ni.
"Kortet har beslagtagits"
Idag när jag skulle handla en massa bra o energigivande mat fick jag "medges ej" kastat i ansiktet.
Vad fan, jag visste ju att pengarna helt omöjligt redan kan vara slut, så jag gick till bankomaten för att ta ett kontoutdrag. "Kortet har beslagtagits". WTF?!
Jag fick total panik o ringde genast till telefonbanken. Tydligen har "någon obehörig" försökt att få tillgång till mitt konto, så banken har spärrat kortet. O skickat ett nytt. Det KANSKE är framme på tisdag. Kul.
Men vem är den obehöriga pajasen som ligger bakom detta? Tur att pengarna iallafall var kvar.
Det är ju så himla typiskt att ytterligare ett stressmoment kommer in i mitt redan sönderstressade liv.
Men idag bestämde jag mig för att verkligen försöka stressa ner lite mer.
Detta beslut togs när jag upptäckte att jag tog toapapper direkt, medans jag kissade. För att vara snabb.
Nu är detta kanske väldigt ointressant o lite too much information, men det var en aha-upplevelse.
Det är ett utmärkt exempel på hur resten av mitt liv ser ut just nu.
Ska jag inte ens få slappna av på toaletten? Jo.
Hädan efter ska jag ta toapapper när jag är klar.
Det tycker jag du också ska göra.
Vad fan, jag visste ju att pengarna helt omöjligt redan kan vara slut, så jag gick till bankomaten för att ta ett kontoutdrag. "Kortet har beslagtagits". WTF?!
Jag fick total panik o ringde genast till telefonbanken. Tydligen har "någon obehörig" försökt att få tillgång till mitt konto, så banken har spärrat kortet. O skickat ett nytt. Det KANSKE är framme på tisdag. Kul.
Men vem är den obehöriga pajasen som ligger bakom detta? Tur att pengarna iallafall var kvar.
Det är ju så himla typiskt att ytterligare ett stressmoment kommer in i mitt redan sönderstressade liv.
Men idag bestämde jag mig för att verkligen försöka stressa ner lite mer.
Detta beslut togs när jag upptäckte att jag tog toapapper direkt, medans jag kissade. För att vara snabb.
Nu är detta kanske väldigt ointressant o lite too much information, men det var en aha-upplevelse.
Det är ett utmärkt exempel på hur resten av mitt liv ser ut just nu.
Ska jag inte ens få slappna av på toaletten? Jo.
Hädan efter ska jag ta toapapper när jag är klar.
Det tycker jag du också ska göra.
Hallelujah!
Fan, vad najs! Det här är ju vad jag har väntat på. Lösningen på allt.
Den här lilla lappen hittade jag innanför dörren idag. Ungefär 20 år försent.
Mr. Sofian, vart har du varit hela mitt liv?
