Tisdag

Den här dagen blev inte som jag tänkt, på både gott o ont.

Det började med att jag skulle vara duktig o gå o träna efter jobbet idag. Efter min långdragna (nej ok, den är normallång, men det låter bättre med långdragen) förkylning. O när vädret var som bäst.
Så det var var en ansträngning o jag offrade en hel del.

Jag var tidig, o för att vara extra effektiv ställde jag mig på crosstrainern o pimplade vatten 20 min. innan passet startade. Passet började - jag började hoppade - jag kände av en vattenfylld blåsa.
Jag sprang hurtigt, o kanske lite stressigt, på toaletten, o när jag i min hets skulle dra upp byxorna var jag lite väl brysk. Det sa ritsch o det blev ett litet hål. Litet, men tillräckligt stort för att inte vilja vara athletisk i dessa trasiga o luggslitna bomullsleggings. Jag vet, jag borde köpa riktiga träningskläder.
Men det är liksom inte något jag gör. Jag tar vad jag har. Punkt.

Så jag fick snällt åka hem. Istället tog jag en långpromenad. Känns ok i efterhand.


Sen så trodde jag att det var torsdag imorgon. Det här med förstörd veckobild är inget skämt.
På torsdag ska jag nämligen ha med matsäck till jobbet, så jag slog till o köpte en lyxig variant från delikatessdisken. Men, sen så slog det mig att det inte alls är torsdag imorgon, så jag stod jag där med en överflödig o dyr matlåda. O eftersom jag är smått rädd för "gammal" mat, skulle jag aldrig få för mig att spara den i 2 dagar. Men, Anna-Maja ringde o jag tjatade med henne på en romantisk dejt i Hagaparken.

Det blev en livsåskådande dejt, med tisdagsöl, i soliga Vasaparken istället. Känns mer än ok i efterhand.


Sen mötte vi upp en mycket suspekt person på Odenplan för att slutföra affärer som Anna-Maja gett sig in i. Efter det åkte jag hem, försökte sluta fred mellan två vansinniga kaniner, konstaterade att jag får lockig lugg av luftfuktighet o att min granne får all min post. Ok.

Nu ska jag göra sov-te o leva efter mina nya regler. Sov-regler, that is.
Ok, det kanske kallas rutiner? Vad vet jag, såntdär är nytt för mig.


Håkan Hellström

Idag kl. 9 släpptes biljetterna till Håkans spelning på Hovet i höst.
O som den sanna Håkan-lover jag är, fixade jag en biljett direkt, för att inte riskera att bli utan.
Tack, fina Anders!




Spotify här.

Purjolök

Jag tycker att det känns så himla fint o duktigt att ha en purjolök i matkassen. Det känns som att man är en duktig människa, som faktiskt har tänkt till, o ska laga riktig mat. Som en liten jag-är-duktig-flagga.

Jag köper nästan bara purjolök när jag ska göra paj. Den gamla vanliga pajen.
För jag lagar knappt någon mat. Det är alldeles för krångligt o osmidigt i mitt lilla "kök".
Men det betyder ju inte att jag inte äter, kanske jag får lov att förtydliga.
Det betyder bara att det blir jävligt dyrt. O inte så hälsosamt alla gånger.
Jag har iallafall konstaterat att jag kommer dö en salt-relaterad död.

Men jag tycker inte att det är speciellt kul att laga mat ensam heller. Eller att äta ensam. Trååååkigt!
Jag saknar tider då det stektes, kokades, ungnsbakades i ett stort kök, med finfint sällskap.
Då var det minsann mycket trevligt med middag. Nu är det bara ett nödvändigt ont.

Tur att mina fina vänner, med stora kök, styr upp laga-middag-kvällar lite då o då.
Annars hade jag nog gett upp matlagning helt o hållet, inom en snar framtid.

 

Mitt lilla kök.


Min dag, i punktform.

* ofrivilligt lång sovmorgon
* framtvingat långpromenads-pepp
* långpromenad
* nära-döden-upplevelse på Konsum
* en avokado i ögat
* smaklös ananas (frukt är INTE godis)
* planlöst nätsurfande
* The Radio Dept.

Ja, det var min söndag.
Imorgon är det måndag.
Imorgon är det måndag.
Imorgon är det måndag.

Förlåt att jag tjatar, men jag försöker lappa ihop min pajade inre veckobild efter röd dag o klämdag.
Jag är väldigt känslig för såntdär trassel.
Ja, trassel i allmänhet, skulle jag nog vilja säga.




Spotify här.

Even if i know that you're right, i still go on.

Det här med att morgondagen kanske bara är en myt, det var ju såklart bara ett skämt.
Men jag höll på att få sota för det, såklart.

Idag vaknade jag 14.23. TJOUGOTRE MINUTER ÖVER TVÅ!
Utan att vakna en enda gång sedan jag gick o la mig. Det betyder att jag sov ca 12 timmar I STRÄCK.
Som den värsta sortens zombie-tonåring.

12 timmar av rubbade drömmar, som jag egentligen bara ville vakna upp ifrån.
Tror jag drömde samma vrickade dröm två gånger till o med.
Men jag tror min kropp vill påpeka att den inte är helt ok.
Den behöver sömnen den tog från min tid. O det är väl ok.
Frågan är bara hur jag ska kunna somna ikväll?



Jag har utvecklat en stor kärlek till Shout Out Louds. Vi lyssnade hela kvällen igår.
O utan att det spelar någon roll alls egentligen, så är ju det faktum att sångaren Adam Olenius ser ut som Jason Schwartsman, inte ett minus direkt.




Spotify här.

Emo-blogg

Jag har hört att självplågeri är det nya svarta.

Inte?

Nej, jag vet. Tycker bara det skulle vara ett skönt försvar till varför jag sysslar med detta sattyg kl. 3 på natten. Jag lyssnar på musik som smärtar mer än den gör gott. Musik som är så vacker, o som får mig att minnas saker som är så fina o fyllda av känslor, att hela kroppen inte vill vara med nu, när allt är annorlunda.
Jag har ju börjat försöka "ta tillbaks" så mycket musik jag bara kan, avdramatisera, för att slippa just den känslan. Men med vissa låtar går det bara inte.
Som den här till exempel.




Spotify här.


Typiskt mig att balansera ner den här toppendagen med lite härlig melankoli såhär på småtimman.
Nej, nu får det vara nog med emo-beteende för idag.

Det finns ju en morgondag också, har jag hört.
Kan vara en myt, men det är inget jag vågar chansa på.




God can be funny...



Spotify här.

Fina lördag!

          

Världens bästa lördag. Bäst på länge iallafall.

Jag vaknade upp i min lilla privata snorbubbla med tillhörande lock för öronen, konstaterade att solen sken o att det var sommarvärme utanför fönstret. Hade en dubbel känsla inför detta, då det på något vis hade varit skönt om det regnat, så jag hade kunnat koka 1 liter te o ligga ännu en dag i sängen o tycka synd om mig själv.

Men telefonen pep o Anders kallade in mig till stan för en solig promenad.
Jag var inte svårövertalad, så vi möttes upp i stan, köpte årets första mjukglass o promenerade ute på Skeppsholmen. Sen drog vi hem till Anders, han slängde ihop en lyxmiddag utan dess like, o jag började pussla på det 1000 bitar stora pusslet. Efter middagen ringde vi in bästa Maja, gick o köpte 1 kilo godis o hade världens bästa kväll. Musik, godis, gapskratt, nybakade bullar, pussel, o fina vänner.

Kan inte bli mycket bättre en halvsjuk lördag i maj!

Nu ligger jag i o för sig o hallucinerar i svår godiskoma o lägger pussel som inte finns.
Men det är det värt, utan tvekan.



Host, snörvel, atchooo!

Här ligger jag hemma o hostar o snörvlar. Jag är inte dödssjuk, men tillräckligt sjuk för att tycka synd om mig själv. Jag gick upp vid 11, åt frukost/lunch, o sov sedan middag mellan 13-15.
Jag tror dock att det är nödvändigt med en ofrivilligt vit helg, både ur hälso- o ekonimisk synpunkt.
Känns i o för sig jättetrist, för det finns saker jag skulle vilja göra. Men jag orkar inte.

Får hoppas att jag mår bättre imorgon, det är ju trots allt bara fredag idag.
Är ju ännu en såndär förvirrande ledighet som fuckar up hela min veckobild.
Jag hade ju precis kommit till sans efter påsken. Men, here we go again.

Nu måste jag bege mig ut, utanför dörren.
När ens mamma bor 25 mil ifrån, får man köpa tidning o godsaker själv när man är sjuk.

Jahaaa, beror det mest på att jag snart är 29 år? Skit också.

Fjortiskärlek

Jag vet att jag brukar säga att jag inte tycker att utseendet är speciellt viktigt på karlar.
O jag har ganska svårt för att tycka att någon är riktigt snygg.

Men satan i gatan vad Kristian Anttila är snygg! Det är helt galet. O jag blir helt galen.
Jag känner mig som en liten fjortis, som skulle kunna göra vad som helst för att få vara hans.
Eller nej, inte vad som helst. Jag är ju vuxen o förståndig nu. (?)
Men han gör mig knäsvag.



Anders o jag var iallafall o beskådade denna fantastiska skapelse, o hans fina musik, ikväll.
Det var en jättebra kväll, trots att jag är halvsjuk. Blev en tidig hemgång, o nu har jag smällt i mig en påse chips. 

Varför tog jag inte bara en banan istället eftersom jag var hungrig?
Nej just ja, jag kom att tänka på den där jättesorgliga ap-reklamen som visas på tv.
"Bananas are for monkeys" Så jag åt chips istället.
Tack Gainomax för att ni gör mig så hälsosam, snygg o stark.

Innan spelningen var vi hemma hos Maja o Roger i deras nya superstora lägenhet vid Odenplan. Jag hittade ingen pizzeria (jag vet, det låter skitkonstigt, men så var det) så jag köpte korv o mos istället.
Den stackars kioskägaren måste ha hört Hassan.




 

Det var förövrig jättegott kiosklagat mos.
Tack o godnatt!

Prat-o-mat

Idag reagerar jag som vanligt;
Ledigt imorgon, o man kan vara vaken hur länge som helst.
Då bestämmer jag mig för att gå o lägga mig, tidigare än någonsin.

Jag måste tänka ut ett bra sätt för att kunna använda mig av det här på. Lura mig själv, liksom.
Det är något jag har blivit väldigt bra på med tiden. Ska bara utöka användandet lite.

Men mitt tidiga sänggående har flera anledningar. Bland annat har jag fått för alldeles för mycket frisk luft idag, o så håller jag eventuellt på att bli sjuk. Jag känner mig för tillfället som en vissen värmlandskorv med majbrasa i halsen.

Men ikväll fick jag finbesök. Bästa Cecilia kom hem till mitt lilla skyffe, o vi åt mat o pratade om livets outgrundliga vägar. Vi är bra på det. Inget small talk här inte.
Vi är så bra på det, att jag blir alldeles varm om hjärtat.

Som jag har längtat!



Spotify här.

Skryt-blogg

"Fan, va bra kört!"
Men det kom inte från samma gamla slemmiga "bra kört"-kille den här gången.
Det kom från självaste instruktören! Guldstjärna, liksom!
Jag får ta med en fjäsk-banan (bättre än äpple efter träning?) nästa gång.
Jag börjar, mycket svagt o sakta, tro att jag kanske kör spinning rätt bra ändå.
Endel är bra på viktiga o betydelsefulla saker. Jag är bra på spinning.
Jahopp.

Jag firade i alla fall med att köpa två vaniljmunkar. Det var det spinningpasset det!

Nu tycker du kanske att detta börjar likna en, vad Anna-Maja brukar kalla, skryt-blogg?
Må så vara. Men då kan jag lika gärna passa på att skryta om att jag har världens bästa familj,
o världens finaste vänner också.
Ni är bäst! Allihopa. ♥



Overdosing on Mariekex

Jag var verkligen jättetrött när klockan var 19. Men vilken normal människa går o lägger sig då?, tänkte jag.
O eftersom jag kämpar för att vara någorlunda normal i alla fall, så jag tog mig igenom den värsta tröttheten.

Men det får jag ju sota för nu, kan jag meddela. Är inte trött överhuvudtaget längre.
Kan bero på min överkonsumtion av Mariekex o cola. Eller så beror det på att jag egentligen inte vare sig försöker att bli trött, eller gå o lägga mig. Jag youtube'ar, facebook'ar, spotify'ar, sjunger i falsett, provar gamla skor, kammar håret i nya benor, letar efter roliga strumbyxor, kollar vem som mördade vem på tvn, krossar Mariekex (i förhoppning att få tre delar så jag får önska mig något), tvingas äta upp Mariekexbitarna (så det inte blir slöseri), blir törstig, dricker mer cola, blir piggare...
O så var spiralen igång!

En, egentligen, väldigt lätt spiral att bryta. Men om viljan inte riktigt finns där är det ganska svårt.
Men det är ju skönt att sova. Det tycker jag med all säkerhet imorgon, när klockan ringer.
Så nu ska jag faktiskt ta mig i min nersmulade krage o gå o lägga mig.



Scout Niblett spelar på Strand den 20e maj. Gratis. Tack, snälla Strand!



Spotify här.

Mardrömmar

Hur ska man hitta viljan att gå o lägga sig när man jagas av mardrömmar?

Drömmer jag inte om människor som föder barn genom munnen, så drömmer jag om varaner som gnager av mina händer. Men det är ändå ok. Det är ju ganska tydligt att det inte har hänt på riktigt sen när jag vaknar.

Värre är det ju med drömmarna som ligger så nära verkligheten, att man inte vet vad som är dröm eller verklighet när man ligger där nyvaken o förvirrad. Har det hänt på riktigt? Eller var det bara en dröm?

Men värst är nog ändå de omvända mardrömmarna. När man drömmer något, o sedan vaknar upp o inser att det bara var, just en dröm. När det är verkligheten som är den egentliga mardrömmen.




Spotify här.

Min fantastiska gårdagskväll!



Spotify här.

Städat o klart

Jag lyckades med att städa mitt rum idag. Men inte resten. Men man ska inte överdriva, tycker jag.
I alla fall inte när det handlar om städning.



Jag tog även en bild, som bevis.
O insåg i samma stund att jag nog måste försöka göra något åt min boendesituation snart. Det är pyttelitet, o jag är otroligt oangelägen om allt här hemma. Allt är provisoriskt. Inget har kostat mer än 50kr. Förutom sängen då. Tänk att ha något som verkligen känns som ett hem. Där allt har sin egen bestämda plats.
Åh, jag längtar.


         

Sa även hej till min stackars cykel idag, o insåg att hela däcket är paj. Punka så det visslar om det.
Någon som är bra på cyklar? Inte jag.




O så har jag en jättearg granne.

Familjen!

Alltså, jag finner inga ord.
Jag känner mig som en nyfrälst frireligiös pajas som talar i tungor av upphetsning.
Jag ÄLSKAR Familjen!

Gårdagskvällen innehöll Anna-Maja, Anders, Strand, gratis öl, Kite, Familjen, snygga människor o dans dans dans! Spelningen var helt fantastisk, o musiken efteråt var grym!
Jag har dansträningsvärk. Hur underbart är inte det?

Idag återspeglas gårdagskvällen, o jag mår helt strålande. Jag kommer leva på den där kvällen hela veckan.
Jag är såklart lite trött, men 4 utekvällar i rad känns som en giltig anledning?

Idag ska jag städa. Jag vet. Jag säger det hela tiden. Men idag ska det ske, på riktigt.
Jag har lovat mig själv Ahlgrens bilar o sänghäng när jag fixat till ett organiserat kaos.
Kanske till o med måste lägga ut bildbevis. För min egen motivations skull, liksom.
Jag får inte låta mig smita undan detta idag.



De spelade till o med min o Julias gamla favoritdänga Alane med Wes igår. Jag älskar skäms-låtar!
Julia, den här är för dig. Du var saknad igår. ♥



Spotify här.

Rekord

Just ja!
Glömde att berätta att jag lyckades ha sönder två par favorit-solglasögon på mindre än en minut.
Måste ju vara någon typ av rekord?

Jag är imponerad av mig själv.
Eller nej. Fascinerad är nog det rätta ordet.
Klantiga jävel.

Busy, busy!

Ingen rast o ingen ro!
De senaste dagarna har gått i ett. Jobba, stressa, träna, stressa, kompishäng, stressa, spelningar o för lite sömn. Jag har knappt varit hemma. Men jag klagar inte, jag gillar't.
Men kommer behöva en lugn o fin vecka efter det här.

I onsadgs var vi ute o firade Anders med grekisk mat, vin o Seabear på Debaser Slussen.
I torsdags lagade jag o Maja världens godaste paj, o sen blev det The Ruby Suns på Strand.
Igår var det fint söder-häng med Deportees o dansmarathon på Debaser Medis.
Ikväll ska jag ut till Liljeholmen o säga hejdå till Maja o Rogers lägenhet, o sen kör vi Familjen på Strand.
Familjen på Strand, som jag har längtat!


Men.
Note to self:
Var ute i god tid. Banden går visst på scenen när det är planerat. O ha kö i beräkningen.


Nu ska jag äta en Ica-pizza o försöka reda ut min oreda. Oredan i lägenheten, that is. 
All annan oreda är utom min kontroll. Typ.




Spotify här.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0