Åh, José...
Minst lika bra i alla fall.
Det är inte ofta det händer.
Spotify här.
Och här för originalversionen.
VA?
Herregud, jag som redan börjat tänka på att gå o lägga mig.
Det bådar gott. Både mitt huvud o min kropp behöver få sin välbehövda vila.
Vanligtvis brukar jag börja tänka på att gå o lägga mig runt 23. Detta brukar resultera i att jag inte somnar innan kl. 01. Så jag bör, enligt ekvationen, sova runt 21.30 idag.
Jag känner en viss tveksamhet inför detta. Men man ska aldrig säga aldrig. Det är ju trots allt hockey, på min enda kanal, hela kvällen.
Igår sa lilla L på jobbet; "Åh, en såndäja jacka haj jag också Johanna! Vad äj det det hetej nu igen.....? En skink-jacka?"
En skink-jacka! Ha! Jag är så tacksam över att jag är såpass lättroad, att jag numera måste le, o föreställa mig en jätteäcklig jacka sydd av rökt skinka, varje gång jag ser en människa i skinnjacka.
Det mattas väl av, o det är väl egentligen ganska bra, men jag är ändå tacksam sålänge det varar.
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det.
Det var det ordet som dök upp i mitt huvud när jag satt o suckade på sängen. Jag kände mig inte helt säker på att jag var rätt ute, så jag googlade ordet, och;
"När vi är självömkande har vi blicken vänd mot oss själva. Vi är i fokus. Självömkan kan också omtalas som sårad egenstolthet. Vi kan inte förstå varför världen är så orättvis (mot oss), varför inger ser (oss), varför allt skit som händer händer just oss etc. Självömkan går inte att dela med någon. Den har vi för oss själva. Vi kan få perspektiv på den genom att tala om den men vi är ändå alltid utelämnade åt oss själva."
Ganska så mitt i prick.
Självömkan-light, kanske.
Som tur är kan jag bota detta med tankar på den kommande helgen.
Den kommer nämligen att bli fantastisk.
Spotify här.
Jag dör av skratt.
Jag var hemma hos pappa nu när jag var på besök i Degerfors, o hittade en låda med en massa sparade grejer. Almanackor, anteckningsböcker, brev o lappar. O jag dör av skratt.
Vilken jävla fjortis jag var! När jag hade full rätt att vara det alltså. Allt var sparat från tiden på högstadiet.
Jag läser allt med en blandning av nostalgi o illamående. Jag skrev ALLT som hände i min kalender.
O jag hade en liten bok som mina kompisar skrev i när dom var hemma hos mig.
Jag citerar;
"Hej!! Nu sitter vi o sjunger på The Cranberries o jag borde inte ha sjungit så högt för Jenny sitter där ute o det var lite pinsamt tycker jag. Nu ritar vi på varandras fötter o det blev lite fnittrigt här, eller hur? Jag har fått låna ett par strumpor med Flinta på. Fina tycker jag. Ikväll är det Tre Kronor, jag gillar det programmet. Gud, vad E o J flörtar med varann, det är ju inte klokt!! Fy... Om du inte ska göra något på fredag så kanske du kan sova hos mig, om du vill o kan?
Kram F
Ps. Nu ska jag ringa hem. Ds"
"Vinterskitmes!
Jag blir tokig, det ska ju vara vår inte vinter. Man blir ju deppad av att se ut genom ett fönster. Jag längtar efter sommarn då man kan bada o sola o springa omkring i cykelbyxor. Gud va kär jag är! Han är ju så go, speciellt när han skrattar. Nu sitter Flisa o tittar på mig. See you later krokodil
/V"
Cykelbyxor?
Jag droppar inga namn med respekt för det privata.
Jag hittade även gamla kärlekbrev o kort.
Jag citerar;
"Till min Älskling! Från din, bara din A. Puss puss på alla hjärtans dag.
Säg ingenting, bara kyss mig."
Säg ingenting, bara kyss mig?
Jag DÖR av skratt. Förlåt A.
Det finaste är nog det här. Det skäms jag inte ens lite för.
Spökstad
Jag sitter här hemma hos min lillasyster o myser, dricker vin o lyssnar på skäms-låtar, varvade med musik som faktiskt är bra på riktigt.
Men vad passar bättre än Spökstad? Låten som alltså handlar om min hemstad Degerfors. Klockrent.
"Det spelar ingen roll om du varit borta ett tag, när du kommer tillbaks så är allt likadant, det är som ha varit borta en dag"
Spot on.
Mor'din säger't, bror'din!
Parlez-vous français?
O när jag snällt satt o väntade på att mitt tåg skulle gå, eftersom jag för en gångs skull var ute i sjukt god tid, blev jag brutaluppraggad av en vimsig fransman. Eller, han var som min stereotyp-bild av en fransman är.
Han var dålig på engelska, försökte hitta ord o gjorde franska gester, o såg mig djupt i ögonen.
Han skulle bara veta hur svag jag är för Frankrike o fransmän. Jag avslöjade inget. Förutom att jag sa att jag tycker att franska är ett vackert språk. Jag bara log o skrattade åt alla komplimanger han gav mig.
Han sa att han hade blivit golvad när han såg mig, att han bara var tvungen att prata med mig.
Han undrade vad som var fel på Stockholm o alla svenska män eftersom jag var singel o ogift.
Han kunde inte förstå att jag var så vacker, o undrade om jag hade plastikopererat mig. (tveksam komplimang) Han frågade mig om jag var modell, o sa att jag kommer bli nästa Bond-brud.
O mycket mer. O han sa det om o om igen. Skakade på huvudet, gestikulerade o pustade.
Han kunde inte förståååå hur jag kunde vara singel.
Alltså, jag vägrade att vara sådär svensk, så jag satt snällt kvar o pratade med honom. O han var trevlig.
O vi pratade ju om annat också, såklart. Jag försökte ju styra samtalet bort från mig hela tiden.
Hur hur äckligt smörigt o raggigt det än var, så var det rätt nice att sitta o bli överöst med komplimanger efter en rätt bad day, på många sätt o vis.
Han gav mig sitt Facebook-namn, o jag lovade att adda honom.
Varför inte, liksom? Det är väl det Fejjan är till för? Behålla gamla, o nya, kontakter?
O jag tänkte bara meddela att det bor en liten electro-brutta inne i mig.
Jag har upptäckt att det inte går att förneka henne längre.
Lyssna bara här, hur underbart.
Spotify här.
Tack, vulkan.
Den där isländska vulkanen o dess aska har ju ställt till det lite, kan man ju säga.
Jag kommer förmodligen inte våga flyga på några månader nu. Kanske, i värsta fall, år.
Jag kommer vara livrädd för att askan ska finnas kvar, nånstans i luften, o göra slut på mitt liv.
Alltså, askan kan göra så att motorerna får motorstopp! Hjälp. Min hjärna skulle säga åt mig att jag har befogad dödsångest, inte bara den där vanliga dödsångesten som jag brukar ha när jag flyger/ska flyga.
Men det är ju rätt skönt; nu slipper jag vara ledsen för att jag inte har råd att flyga någonstans,
för jag vågar ändå inte.
Tack, vulkan.
Ikväll har jag ätit popcorn på mitt nya, mer varierande, sätt.
1. Poppa jättegoda popcorn i en kastrull.
2. Välj chips-dipp of your choice.
3. Häll på.
4. Ät.
Ett tips bara.
Imorgon kanske jag drar till skogs, för lite kalas o trevligheter. Får se.
Men först ska det jobbas, o då måste det även sovas.
Godnatt, Johanna.
Spotify här.
Julia & Jenny, är ni på?
Jag har gillat dom i flera år. O tröttnar inte på att lyssna. Jag tror jag upptäckte dom under ett av mina långa besök på Bengans skivbutik i Göteborg. Jag gick alltid dit om jag hade tråkigt, plockade på mig höga travar av skivor på måfå, o sen lyssnade o lyssnade. Hittade skit, o hittade guldkorn.
Idag gled mina dagdrömmar in på att starta ett whitetrash'igt rockband med mina systrar.
Vi skulle vara grymma! O jävligt otippade.
Vi skulle se coolt slitna ut, ha så fula kläder att de blir snygga, o ha en asgrym attityd.
Vi skulle turnera överallt, o vi skulle alltid bjuda upp folk på scenen. Alla som ville skulle få vara med.
O vi skulle ha ett liknade sound som Eagles Of Death Metal. Skitigt, gubbigt o skränigt.
Ok, mina dagdrömmar har en tendens att spåra ur.
Men det är ju det som är så underbart.
Spotify här.
R.I.P Vickevire
Men när jag kom hem ikväll, fick jag alla detaljer.
Jag blev 7 år, o grät tusentals krokodiltårar.
Jag hatar livets naturliga gång.
Dumma döden.
Who's naked?
Ikväll har jag, Anna-Maja, Roger o Anders spelat Who's naked?.
Det var precis som när man gick på fritids o spelade Vem där?.
Men vi fick använda ord man varken fick, eller vågade, använda då.
Iallafall inte vi, väluppfostrade o lättgenerade. Det var då. Nu är nu.
Soppa, gott bröd o kladdkaka hann vi också med.
Världens bästa tisdags-häng.
22.45
Jag streamade just lite Mumford & Sons från Debaser Slussen, på Gimme Indie.
Men jag blev bara avundsjuk, ledsen o bitter, o fick lite ont i magen. Bara onödigt.
Så lägger upp en av de finaste här, o sen ska jag försöka sätta personligt årsbästa i att gå o lägga mig i tid.
Spotify här.
Awkward, indeed.
Idag på spinningen hände en knasig grej.
Vi hade kört klart passet, strechat det första på cykeln, o klivit av. Musiken tystnar.
Jag känner en hand på min äckligt svettiga arm, rycker till, o vänder mig om. Jag möter ett stort leende o blicken från killen som satt på cykeln bakom mig. Min spontana tanke var att jag hade tappat något. Nästa tanke var att jag kanske hade ett stort hål i röven på mina gamla utslitna leggings. (!)
-Fan, vad bra kört! Såg jäääävligt snyggt ut.
-Ehh.....tack...?
Vad fan svarar man på det? Jag blev så paff. Den pinsamma tystnaden gjorde nog ont i alla som var närvarande. Där skulle jag alltså stå kvar, o stretcha resten av kroppen, i total tystnad.
Eller vad skulle jag säga? Du med? Det hade ju inte jag någon koll på.
Snacka om obekväm situation. Jag önskade för en stund att jag hade haft ett stort hål i byxorna istället.
Men i o för sig, hellre total tystnad, än att han hade försökt föra någon slags konversation med mig, medans alla andra hade varit tvungna att lyssna.
Nej, nu får jag dåligt samvete... Han ville ju bara vara snäll.
Jag vill inte vara såhär typiskt svensk, egentligen.
O det är klart att jag blev lite glad också.
Men det var jävligt awkward, där o då.
Det var det.
Slip me some of that old sardine!
Jag har förträngt o förträngt, men jag kom just på det. Igen.
Mumford & Sons spelar på Debaser imorgon. O det är slutsålt sedan länge. Buhu.
Nu ser jag även att Johnny Flynn supportar. Johnny Flynn! Jag älskar Johnny Flynn.
Jag blir så ledsen.
Men om någon råkar ha en eller två biljetter till övers vet ni vart jag finns.
O om någon har ett jättesmart sätt att bryta sig in på Debban, tar jag gärna emot tips.
Eller så fixar bara någon en date åt mig, med Johnny.
Då blir jag mycket mindre ledsen.
Jag blir till o med jätteglad.
Saying nothing is almost like lying.
Hemskt o vackert.
Hemskt vackert.
Nu ska jag försöka läsa ut min bok. Igen.
Det gick inte så bra sist.
Hörde jag ett tick-tack?
Jag, Åsa o Vendela käkade god middag på Chutney, drack kaffe o pratade tills stängning. Men jag o Åsa tyckte att kvällen var för ung för ett godnatt, så vi gick hem till henne o hängde ända in på småtimmarna.
Idag har jag varit på IKEA med käraste Teje. En riktigt lyckad utflykt. Smidiga trafikförbindelser o ganska lite folk på IKEA. O allt vi skulle ha, fick vi också med oss hem.
Jag saknade dock Anders på Tag-själv-lagret, såklart.
Sen landade jag hemma med grejerna, o åkte sedan vidare till Kista Galleria för att lämna tillbaks ett par skor.
Där fångade Kapp-Ahl's skyltfönster mitt öga. Jag handlar i princip aldrig där. Men nu har dom en ny kollektion, Vintage Stories. Kläder för både barn o vuxna, i finaste 50-tals stilen.
Jag provade en klänning som jag blev lite småkär i, men jag övertalade mig själv om att jag inte kan köpa en sommarklänning nu. Vet inte hur jag kunde gå på den lätta, men det gjorde jag iallafall.
Men barnkläderna... Jag stod på fullaste allvar i minst 20 minuter o tittade o plockade med alla underbara pyttesmå kläder. Jag tänkte först att jag bara måste köpa en uppsättning av ALLT, tills jag får barn.
Men jag har ju ingen lust att jinxa mitt barnafödande. Så det var uteslutet.
Då tänkte jag istället att jag skulle förstöra alla kläder, så INGEN kan köpa dom. Men jag insåg att det skulle bli lite svårt att utföra, o att jag sen förmodligen skulle hamna på någon typ av vårdhem.
Därför var även det uteslutet. Jag gick därifrån med en stor ledsen-klump i magen o blanka ögon.
Jag vill ha kläderna! O därför vill jag ju även ha en bebis som jag kan stoppa in i kläderna?
It make sense.
Tick-tack, tick-tack, tick-tack...
Lördags-gnäll
Ingen energi funnen, eller vunnen.
Jag vet inte vad jag gjorde med min stackars kropp igår. Det enda jag vet är att den inte gillar det idag. Jag har varit nära på att svimma åtskilliga gånger. Ångest-flimmer i huvudet. O de svarta ringarna, med tillhörande påsar, under ögonen är brutala. Jag har ätit upp alla chips, o jag har snart druckit 1,5 liter cola.
Det kanske inte heller är så schysst mot kroppen, men den påstod sig behöva det.
Nu låter det kanske som att jag har alkoholproblem? Men jag börjar nog bara bli gammal. Jag har hört att baksmällan bara blir värre med åren. Stämmer det? Jag tycker nästan att det verkar så.
Men jag har iallafall inga problem med alkoholen annars.
Det är nog mer alkoholen som har problem med mig i sådana fall.
Men nu börjar det kännas bättre. O om det inte gör det, så låtsas jag som det.
Jag har blivit en hejare på att lura mig själv på sistone.
Nu ska jag göra en liten upp-piffning av mig själv, o sen ska jag gå o möta upp två av mina finaste flickor.
Det blir middag. O sen får vi se vart kvällen för oss.
Det blir en toppenkväll, hur som helst. Det vet jag.
BE A DEBASER!
Öhh.
Idag får jag sota för gårdagskvällen. Big time.
Den där vin-peppen jag hade igår känns idag, kan jag ju meddela.
Men Anders o jag hade en toppenkväll, som vanligt. En massa prat o vin hemma, sedan styrde vi stegen till Debaser Slussen, där Palpitation spelade. Det var mycket bra, o efter spelningen blev det dans.
Dans i dimman.
Jag råkade ge Anders en snyting som slutade med näsblod. Whoops.
Sen hällde Anders öl på mig. Då hällde jag vatten på honom. Sen bråkade vi om vem som börjat, vem som var blötast, vem det var mest synd om o vem som var taskigast. Anders o Johanna, 7 år.
Jag tror inte vi kom överens om några svar, men diskussionen var underhållande.
Så underhållande att vi glömde bort att vi var låtsas-sura på varandra, så vi gick o dansade lite mer istället.
Nu ska jag försöka kräla mig ur den här sunkiga dimman jag vaknade i, o bege mig till den lokala loppis'en.
Jag hoppas på att göra upplyftande fynd.
Vad som händer ikväll är ännu obestämt.
Jag velar. Som vanligt.
Vin-fredag!
Vi kör vin-häng hos mig, o sen beger vi oss ut i Stockholmsnatten för musik, mer alkoholhaltiga drycker o dans. Jag ska dansa som den galning jag faktiskt är.
Tjoho!
Fejka't tills du make'art!
Jag får känslan av att allt kommer ordna sig, att det inte finns några riktiga problem.
O det är ju jävligt skönt, om det i verkligheten finns minst ett.
Men hey, solen skiner! På dagarna. Ibland.
Nu ska jag läsa klart min bok, o sen sova.
Så enkelt är det.
Imorgon ska Anders ha smidit färdigt roliga fredagsplaner för oss.
Jag meddelas klockan 15.00.
Spotify här.
Mr. Crosstrainer.
Jag fick ett infall igår, o tänkte att jag nog ska försöka ta bättre hand om mitt hår. På riktigt.
Alltså, köpa en massa produkter o sådant som man gör när man tar hand om hår. (?!)
Jag köpte bland annat en hårinpackning. Och en balsamspray.
Den där balsamsprayen kommer nog att bli min död. Satan, vad halt det blir på golvet!
Det är rena rama polerade isbanan på mitt golv nu. Jag har varit nära att halka o bryta nacken ett antal gånger sedan jag använde den imorse. Jag bor ju så litet, att hur jag än ramlar, så kommer jag antagligen slå i huvudet i NÅGOT. Det är tur att jag har en hel del dämpande kläder utspridda på golvet iallafall.
Som en säkerhetsåtgärd liksom.
Idag hade jag min första dejt med crosstrainer'n på Friskis. Vi har spanat på varandra ett tag nu, o idag var det dags. Det klickade direkt mellan oss. Han är snygg o trevlig. O lite farlig.
Vi kommer nog att ses regelbundet nu. Det känns som att det är på allvar.
Nej, jag är inte dum i huvudet, jag VET att det är en maskin.
Såklart.
