Solig solskenspromenad med solstrålar!
Idag blev det en solig, o lite vårig, promenad runt Årstaviken med Sarah o Malin.
Underbart väder, minus blåst. Sen blev det långlunch på Vurma. Underbart.
Underbara lördag, helt enkelt.
Malin var nyss hemkommen från Paris, o hennes berättelser gjorde att min Paris-pepp har
tagit ohälsosamma proportioner. Jag mår fysiskt illa av att inte vara i Paris. Nu. Nyss.
Hon berättade om utekvällar, fantastiska män, sena nätter, shopping,
små hål i väggen där man pausar sin shopping med vin o ost.
Jag sa till Jenny, för inte så längesen, att jag har fått en vision av att min dröm-man
och perfect match finns i just Paris. Nu är jag övertygad. Det måste vara så.
Så nu ska jag dit. Snarast.
Spotify här.
Fredag!
Min energinivå bara sjunker o sjunker. Därför ska jag enbart sova o äta den här helgen.
Ett litet undantag för imorgon då gulle-Anders erbjöd mig en gratis energiboost i form av Hurts på Berns.
Livemusik livar upp mig i de flesta lägen. Hoppas de levererar, gossarna.
Senast jag såg dom var jag skeptisk. Men Anders påstår att de berodde på min trasiga strumpbyxor, som jag gick o nojade o klagade på hela kvällen. Jag råkade dra upp dem lite hastigt, o ritsch-ratsch-filibombomba, så var det ett hål. Sen var det två. O när jag kom hem såg jag ut såhär. Classy.
Jeeeevla H&M.
Fråga mig inte hur det gick till. Tur att jag hade kläder att täcka över det värsta med.
"Det gör inget, vi är ju på Söder" fick jag till svar.
Vaddå? White-trash'ens högkvarter? Slampornas favorithäng?
Jag förstod inte.
Nu ska jag hem o fredagsmysa med Sarah.
FREDAG!
The National, Cirkus 1/3 -11
Innan jag går o lägger mig måste jag få detta ur mitt system.
Jag fick i sista sekund en biljett till The National i tisdags. 'Underbart!' var min enda tanke.
Nu i efterhand är min enda tanke 'Livsavgörande!'
Det var en helt fantastisk spelning. Det finns inte ord som räcker till. Jag känner mig helt utmattad av att ens försöka formulera något, som inte ens skulle vara i närheten av att beskriva spelningen o min känsla.
Låt efter låt gav de allt. Favorit på favorit. O en Matt Berninger som klättrade runt hela Cirkus.
Det hela avslutades med en opluggad version av Vanderlyle Crybaby Geeks, tillsammans med hela publiken.
H A L L E L U J A H !!!
Ostabilt
Min moster la ut det här klippet på Facebook nyss.
Först fick jag hjärtstillestånd. Sen började jag nästan att grina.
Sen skrattade jag nästan ihjäl mig. Ostabil?
Ost-abil.
Ha!
...
Jag minns inte när jag var såhär energitömd senast.
Det finns så mycket jag vill berätta o skriva om. Men jag orkar inte.
Det finns så mycket jag borde o måste göra. Men jag orkar inte.
Det finns så mycket jag vill göra. Men jag orkar inte.
Jag orkar bara inte.
Jag hoppas att det är övergående.
Helgen får lov att råda bot på det här.
Idioter
Hon strålar varje dag hon står där, och pratar alltid med någon förbipasserande.
Hon sa;
-'Vilken fin kappa du har! O åhhhh, vilka jättesnygga skor!!'
-'Tack, vad glad jag blir!' sa jag glatt tillbaks.
-'Jag har ett par liknande, de har också kilklack...o så har de lite mer skaft, typ hit...' sa hon o visade på min sko o mitt ben för att beskriva sina skor.
-'De är SÅ himla snygga!' sa hon med världens största leende.
-'Men.....jag kan inte använda dom....' sa hon sedan.
-'Neeej, vad tråkigt! Är dom obekväma? Det tog ett tag att vänja fötterna vid mina...' babblade jag på.
-'Jooo...dom är underbara. Men jag kan inte ha dom...för då är jag för fin. Ingen köper tidningen av mig då...'
Jag måste fälla en liten tår på grund av det där.
Ska man inte kunna ha fina kläder om man behöver hjälp från sina medmännsikor o samhället?
Ett par för fina skor, och man kan klara sig själv? Är det så folk tänker?
Sälj skorna o köp en lägenhet?
Jävla idioter.
Måndagsmåndag
Idag har jag gjort flera.
-läst tidningen när det är lite för trångt på t-banan.
-ätit frukostmackan på bussen med folk lite för nära inpå.
-blivit sur, men låtsats som att jag inte blev det. Men inte fullt ut.
-läst främmande människors sms över axeln.
-ätit pistagenötter offentligt.
Nu är jag som tur är hemma, i skyddat rum för omgivningen.
Men alltså, höjden av lathet;
KVÄLLSMAT.
Snark
Jag kollade just på en mycket skum film, Shelter. Inte speciellt bra, men den lämnade obegag efter sig.
Precis vad jag var ute efter. Jag funderade en hundradelsmillisekund på att ladda hem Paranormal Activity 2.
Jag ville att det skulle hända något. NÅGOT. Den förlamade dagen. Men sen kom jag på att akut hjärtstillestånd och efterföljande död kanske inte skulle vara den ultimata händelsen. Så jag la ner det.
Nu tittade jag just på Leif GW Perssons program på Ettan, programmet om olösta mord.
Det här avsnittet handlade om Palme-mordet.
Han tipsade om Christer Petterssons favoritdrink - 2 delar Explorervodka, 1 del Baileys.
På frågan "Är mördaren svensk?" svarade han "Ja. Varför krångla till det?"
Sen bad han mördaren ringa honom för att ses över en kaffe.
Han skulle inte skvallra.
Jag överlevde dagen. O imorgon är en annan dag.
Tacka fan för det.
Natti natt!
For To Save One
Det här är den vackraste låt jag hört på evigheter.
Idiot Wind - hon kan hon.
Kalas-fredag!
Vi var först på Nöjesguidens kalas på Nalen.
Sen kalasade vi vidare till Fasching. Med besked.
"Döden, döden"
Jag hade en supertrevlig kväll igår, varför ska man straffas för det? Det tar ju udden av allt.
Jag mår helt ok, men såfort jag dricker mer än 2 glas vin träder en väldigt irriterande ångest in, dagen efter.
Jag ligger här o går igenom hela kvällen, minut för minut.
Finns det något att noja om? Det måste finnas NÅGOT...
Tyder det här på alkoholproblem? Eller bara en svag psykisk hälsa?
Nej. Det är bara vetenskap.
" Alkohol påverkar nervcellernas membraner, som först luckras upp och släpper ut för mycket signalsubstanser. Dagen efter blir membranerna stelare samtidigt som du lider av vätskebrist och alla elektrolyter i kroppen är uppochnedvända.
Det är då man får ångest dagen efter (trots att man inte gjort nåt dumt alls) och de upplever de flesta med måttlig till hög konsumtion av alkohol, oavsett psykisk sjukdom eller ej. "
Skönt. Tack, Google.
Men! En väldigt pinsam sak hände faktiskt. Som jag skäms något oerhört över.
Innan jag gick hemifrån hittade jag inte mina nycklar. Nyckelknippan var försvunnen.
Stressad o sen som jag var kom jag på en lösning; extranyckeln!
Jag tog den lilla nyckeln, låste o drog.
När jag sedan, påväg hem, kom ut från tunnelbanan och gick den lilla vägen till porten slog det mig;
Klockan är ju 04.30! Koden till porten funkar ju inte då! O jag har ingen portnyckel med mig!
Panik! Det var 100 minusgrader, och jag fick total panik.
Jag stod länge o hoppades på att någon skulle komma som bor i samma port, men insåg snart att det var kört. I mitt hus bor småbarnsfamiljer, pensionärer och alkisar. Alla lär ligga däckade, oavsett om det beror på taco-koma, hjärtsvikt eller bara en vanlig sjuttis.
Då gör jag det. Jag MÅSTE göra det. Jag smsar min hyrtant. Vid det är laget är jag ganska knäckt, o gråten ligger svidandes i halsen. Inget svar. Paniken stiger. Jag kommer frysa ihjäl. Då RINGER jag henne.
Men då, innan jag fått svar, kommer hon nedtassandes i nattlinne o öppnar åt mig! Jag kände mig som en fjortis som varit ute o supit, o kommit hem för sent. Ja, supit. Det kändes som jag var 15. Inte vuxen.
Jag bad om ursäkt hela vägen upp i hissen, o skämdes som en hund.
"Nej, du ska inte skämmas. Det är lätt hänt! Nästa gång kanske det är jag."
Jag skämdes så mycket att jag inte ens klarade av att se henne i ögonen.
Hur ska jag någonsin kunna göra det igen? Ska jag gå dit o tacka idag?
Ska jag köpa blommor till henne?
ÅNGEST.
Min kattsamling
Men min kattsamling har ingenting med det att göra. Faktiskt.
Den har bara kommit till, helt utan eftertanke. Helt plötsligt hade jag bara en samling katter.
Men nu ska jag utöka den, med eftertanke.
Springer jag på en bra katt, köper ja'n!
Den grå/vita, lite tjusigare katten tror jag att jag fick av mitt ex, när vi flyttade isär. Jag flyttade till en skokartong, o kunde därför inte ha vårdnaden av våran underbara katt Nasse. Den här plastfiguren skulle vara i Nasses iställe. (Say, whaaaat??) Ok, fin tanke. Utan ironi. Men den blev aldrig i Nasses ställe. (Daaah?)
Den blev bara en plastsak nedkastad i en flyttkartong.
Jag vet inte om den här historien stämmer. Jag tror det.
Men annars har jag bara hittat på. Så ni vet.
Den oranga katten med ränder fick jag i avslutningspresent av en liten sötnos. Svansen hann trilla av innan paketet ens var öppnat. Den är fin, o jag älskar presenter med lite arbete bakom.
Den vita katten, och den bruna o enögda skönheten köpte jag av en liten kille här på torget i Västra Skogen. Han stog med en stor kartong med skit, som han rensat ur sina leksakslådor. Jag älskar sånt. Barn som är företagsamma o vill spara pengar. Han ville spara pengar till en cykel, om jag minns rätt. Han hade redan ett utpräglad sälj-tugg o ville genast sälja bort hela kalaset till mig för typ 200 kr. Det låg bland annat leksaker med avgnagda huvudet, trasiga Pokémonkort, kantstötta glaskulor i den där lådan av skit.
Jag avböjde vänligt men bestämt, men började rota bland leksaksskroten.
Jag hittade dessa katter, o för att få bidra med pengar till hans cykel, o för att uppmuntra hans initiativ, köpte jag dom. De kostade 2 kr styck. Jag dricksade 16kr. O han blev glad.
Helt plötsligt blev de tillsammans min kattsamling. O jag älskar'n.
Ses vi ikväll?
Lita på't.
Jag har hört ordet tandlossning mer än en gång för mycket idag.
O det räcker för att jag ska gå all in.
Jag har aldrig slarvat med tandborstningen.
Jag är en sådan som får panik om jag inte får borsta tänderna innan jag går o lägger mig, till exempel.
Tydligen har jag varit lite väl ihärdig med tandborsten.
"Du ska hålla den som en penna."
Jag håller den mer som en...såg.
Men nu är det Plackers, borsta tänderna med penn-grepp och flour-skölj som gäller.
All in, sa jag.
Oooooh ooooh, fucki'n ooooooh!
Den här låten kommer aldrig trötta ut mig.
At every occasion i'll be ready for the funeral.
Kan vara den sämsta inspelningen någonsin. Men med hela SIFPÖTM (Stockholms Intresseklubb För Personer Över Två Meter) samlade framför mig var jag tvungen att hålla armen rakt upp i luften i ca 5 min.
Mjölksyra, tjoho. O sen var jag tvungen att koncenterar mig på att sjunga med, dansa o titta utanför kameran. Det var liksom mycket pågång. Vet egentligen inte varför jag ens spelade in? Fick ett infall.
Folktandvården
Jag vaknade upp i skräck. Hela min värld gick i svart-vitt. Tandläkarbesök.
Jag gick omkring som ett spöke, men kände som tur är igen mig själv emellanåt när tankar som "men, nu kommer ju tandläkaren se allt snor i min näsa!" dök upp. Annars tänkte jag enbart "tandlossning, rotfyllning, lagningar, tandköttsinflammation, tandsten, tandutdragning, tandställning, fakturor, fakturor, fakturor..." Och så vidare.
Jag hoppade av tunnelbanan, och gick som radiostyrd till Folktandvården i Solna. Västa Vägen 9D.
Väntrummet. Jag hatar väntrum. Vänta, vänta...
-Frida!
-Ja, det är jag. Fast jag heter Johanna.
-Eh, va? Nej, Frida?
-Nej, Johanna. Men jag heter Frida också.
-M-m-men Frida då?
-Ja, det är jag, så hon misstycker nog inte.
-Eh...okeeej....
Jag har väldens längsta namn. (Frida Johanna Katariina Korpi Nilsson) Tack, mamma o pappa.
Jag föreställde mig en barsk kvinna, som jobbat liiite för länge inom yrket hon tröttnat på. En sådan som knappt lyssnar på vad man säger, utan avbryter med något helt annat innan man fått fråga eller berätta klart.
När jag ringde o bokade sa jag panikslaget "Jag är livrädd. Jag behöver en snäll o sympatisk tandläkare!"
"Jaja, hon är jättesnäll." sa tanten precis sådär lagomt disträ, o jag kunde se framför mig hur hon samtidigt bläddrade i en HäntExtra o himlade med ögonen.
Men! O jag älskar detta men.
Jag möttes av världens gulligaste tjej! Hon var helt fantastisk!
Skitsamma att hon sa tandförlossning, det gjorde henne bara ännu mer underbar.
Och! O jag älskar detta och.
Jag hade inga hål! Inga hål! Jag förstår inte hur det gått till??
Jag skrapade bort lite tandsten för alldeles för mycket pengar. That's it.
All denna ångest för ingenting.
HA! Vad säger du nu då, tandfén?!
Gurkan
Jag tittar på Big Brother, som jag redan sagt.
Jag har såklart åsikter om de flesta, men en person förundrar mig. Gurkan!
Vilken planet kommer han ifrån egentligen? Eller är jag bara totalt naiv när jag tror att det är omöjligt att vara så puckad? Eller är det skådespel? Jag fattar inte.
Konversation i stora, grova drag;
Tjej - Men usch, Gurkan! Drick inte direkt ur mjölkpaketet!
Gurkan - Vaddårå?
Tjej - För att alla dricker den mjölken såklart!
Gurkan - Men jag fattar inte? Vaddå?
Tjej - ALLA DRICKER UR SAMMA PAKET.
Gurkan - Vaddå? Tror du jag har cancer eller?
Asså, han är ju underhållning.
Han trodde även att socialen och Socialdemokraterna var samma sak.
Gurkan, alltså. Klart han ska ha en plats i huset.
Smak, kom tillbaka!
Jag skulle likväl kunna äta kartong som mat. Ingenting smakar någonting!
O jag är sugen på allt. Men ingen smak.
Jag köpte dyra bär, kompenserade upp dem med billig juice, o sedan bananer på det.
Jag vill ha en smoothie. En god blåbär/hallon/banan/apelsin-smoothie.
Men jag skiter i't. Sparar det tills jag får smaken tillbaks.
Nu kan jag lika gärna dricka typ mjöl o vatten.
Jag köpte även några godisar för att belöna mitt, tveksamma men ändå, skolarbete.
Men jag kan lika gärna tugga på suddgummit.
Jag är bitter. Cola-ferraris utan smak?
Plågsamt.
Tortyr.
Pluggförsök nr. 100 000
Jag försöker plugga. Men jag tror att snoret har nått min hjärna vid det här laget.
Jag har ju tidigare nämnt att jag i stort sätt glömt bort att jag även pluggar på heltid. Utöver jobbet.
Detta har gjort att jag nu känner mig smått panikslagen, såfort jag tänker på skrivningen om några veckor.
Jag inbillar mig att jag har koll på läget, när det blir för jobbigt. Jag har koll.
Det är ok att göra oviktiga saker. Man måste få vila också. Yeah, right.
Det är så jag jobbar. Jag sticker huvudet i sanden.
I alla vitt skilda lägen i livet, när det blir för jobbigt. Oavsett om det gäller stora eller små saker.
Jag hittar på egna versioner av sanningen, som passar mig bättre. Versioner som jag klarar av.
Nej, nu hungrar jag snart ihjäl. Men det är alldeles för många steg i processen innan jag får mat o kroppen.
Sätta på kläder, knyta skor, gå till affären, bestäma vad som ska köpas, köpa, gå hem....
Jag är förmodligen redan död vid knyta skorna.
Me being me
Jag har inte varit hos tandläkaren på kanske 6-7 år. Jag är totalt livrädd. Livrädd!
Jag tänkte hinna förbereda mig mentalt, men jag fick en tid imorgon. Imorgon!
O vad gör jag då? Jo, jag sätter mig genast o googlar orden "tänder" "tandläkarskräck" osv.
Jag hittar bilderna Gud både gömde, o glömde.
H E R R E G U D.
Så jävla onödigt.
Jag får vara glad om jag kan sova, eller ens andas, igen. Någonsin.
Hej, hyperventilering!
Gårdagskvällen
Band of Horses var grymma igår! Min ihärdiga influensa tog dock udden utav allt, tyvärr.
O vad är det med ryggen? Jag klarar inte av att stå stilla i mer än en timme. Känns som att jag ska gå av.
Åldern? Otroligt depressing iallafall, men väldigt skönt att Sarah kände precis samma sak.
Det känns alltid lite bättre att inte vara gammal o miserabel helt ensam. Tack, Plupp!
