Earthcake
Bombay Bicycle Club - Rinse Me Down
21.41
Har mitt sporadiska fjortisfeströkande fått stora konsekvenser? Jag förstår inte riktigt.
Något jag inte heller förstår är att man inte kissar på sig när man går på toaletten i drömmen?
Inatt var jag så sjukt kissnödig, o gick på toaletten säkert 50 ggr i drömmen.
O alltid ska det vara jätteäckliga toaletter, eller toaletter utan dörrar eller liknande så att jag inte får vara ifred.
O jag är så kissnödig att jag inte har något val. Hemskt.
Jamen det här var väl ett nödvändigt inlägg?
Det är ju söndag, liksom.
Godnatt.
Frikort?
Frikort är, för de som inte är helt bekanta med uttrycket, en person som man får ligga med,
om man får chansen, även om man lever i ett monogamt förhållande.
Någon skulle välja Obama, med motiveringen "Han är en stor man, på många sätt.". Ehhum...?
Jag försökte att se det positiva med att vara singel, o sa att jag ju inte behöver ha ett frikort, då jag är en fri kvinna? Men visst, ska jag vara optimistisk o tänka science-fiction så kanske jag hamnar i ett förhållande.
Då har jag ett givet frikort.
Jag väljer Kristian Anttila.
Spotify här.
Lyssna på det här då...
Jag testar mina fördomar, o bara går. O önskar mig själv lycka till.
1 timme o 30 minuter senare
Jag åkte till Friskis, hämtade ut biljetten, hörde en röst som sa "Jag heter ------ Johnzon, det är jag som ska köra spinningpasset" i receptionen. Jag vände mig om o mötte blicken. Det gick kalla kårar i min kropp, o jag kände hur min ögonfärg gick från blå till svart. Det var hon. Jag kände igen henne. Hon som bara spelade Shania Twain o annan skitmusik på mitt första Friskis-pass. Jag gick ner till omklädningsrummet. Stod o stirrade i väggen en stund o kände hur mitt goda lördagshumör sakta rann ur kroppen. "Det är inte värt det" tänkte jag, o gick upp för trappan o ut på gatan.
Så, ingen träning för mig idag.
29/9, Johanna at Swahili Bob's
Nu har jag bokat tid med Roger på Swahili Bob's!
29 september ska jag lägga mig under nålen, o torteras i flera timmar.
Men det kommer att vara SÅ värt det! Jag kan liksom inte vänta.
Jag är i stadiet då jag ritar med tuschpenna på kroppen.
JAG. VILL. NU.
Så alla som befinner sig på Söder den 29 september efter kl. 16.00
får gärna komma in o klappa mig på kinden o säga något snällt.
Kanske ge mig en godis eller två.
Om jag fortfarande lever.
Bzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!
Döende?
Jag funderar på om jag (som aspirant till ordförandeposten i Hypokondriföreningen) har något fel i mitt huvud. I hjärnan alltså. För jag vet inte vad som händer med mig.
Jag slår i saker, går in i grejer o människor. Tappar balansen, tappar minnet. Får konstiga attacker då jag ser att människor pratar med mig, de rör på munnen, men jag förstår inte vad de säger. Jag försöker, men förstår inte. Jag hinner tänka att jag är döende, o hinner avstyra en panikångestattack precis innan det är kört.
Är det är sådant man verkligen ska kolla upp, eller ska jag ignorera det, som med allt annat?
Inatt drömde jag om Håkan Hellström.
Vi var på Stora Valla (Degerfors IFs hemmaarena). Han jobbade i kiosken, var hög som ett hus, o skrek att han var tvungen att äta mellanmål, så jag gav honom en Banana Skid. Han blev jätteglad o tyckte att det var skitgott, så vi gick tillsammans för att köpa fler på Prix. Underbara Håkan.
Sen vaknade jag.
Stel som en pinne i hela överkroppen efter Jukari'n igår, o alldeles för trött.
Men jag väntade på bussen med solen i ögonen o Phoenix i lurarna, o livet kändes liksom lite underbart.
Spotify här.
Hus-sörj(a)
Idag var jag på äventyr i andra delar av staden. Jag begav mig till Östermalm för att träna Jukari Fit to Flex med Gulle-Maja o Julia. Man kan nog säga det gick överförväntan, o musklerna varnar mig redan för vrål-träningsvärken jag kommer ha imorgon. Är tveksam till att goodiebagen vi fick är värd värken.
"Tyvärr barn, tant Johanna kan inte hjälpa till resten av veckan. Ni hittar mig i soffan."
Sen drog jag o Maja till Söder för att se våran veckoliga bio. MicMac's.
Väldigt fin fransk film. Jag ska återfödas till fransyska/fransos. Punkt.
Sen fick jag ett samtal av far.
Huser är sålt. O jag är ledsen.
Jag förstår inte varför jag alltid måste bli typ 4 år när hemska o jobbiga saker händer?
Jag blev sjukt sentimental o i huvudet snurrar tusentals minnen. Jag får ont i magen o blöta kinder av att tänka på att jag inte kommer kunna komma tillbaks dit sen. Att någon ful norsk familj ska bo där.
I vårat hus!
Tänk om de gräver upp våran fina djurkyrkogård?!
Då hoppas jag att Kotten, Tova, Filuren, Putte, Felix, Filippa, Bebben, Nisse o alla andra kommer tillbaks, precis som i filmen Djurkyrkogården, o gnager, hackar o klöser vett i idioterna.
Brutalt. Men hey, sådan är jag.
Idag köpte jag ett par nya, dyra skor också. Jag får dåligt samvete eftersom priset inte riktigt följde höstbudgeten o skon kanske inte var precis i modellen jag hade tänkt mig. Jag tänkte att jag ju har 10 dagar på mig att tänka på saken. Det var ju sista paret? O nu känns det som att jag är värd det? Jobbig dag ju?
Yes. Resonemanget i en shopaholic's huvud.
Hejdå mardrömmar!
Hon postade det här fantastiska klippet på Facebook.
Det var 20 minuter sedan, o jag skrattar än.
Så sjukt kul! Hejdå mardrömmar!
The New Pornographers, Strand 14/9
Klara, färdiga, gå!
Jag är klar, o redo. Som aldrig förr!
Nu jäklar ska det ske, med besked.
Klara, färdiga, GÅ!
O så måste jag sluta vara så fördomsfull mot 45+'iga spinninggubbar.
Igår var jag på Lars-Åkes pass. Jag förväntade mig Lasse-Stefans i någon Crazy Frog-remix från en SmurfHits-skiva. Men han gav mig instrumental musik med drivande bas. Precis vad jag behöver för att röra på fläsket. Heja Lars-Åke, Anders o Per! Vågar inte riktigt lita på det, men jag borde nog se mig själv som överbevisad?
Jag tror det är 30+ tjejerna med pippi-tofsar jag ska oroa mig för.
Anna von Hausswolff
Idag hände en fin sak.
Jag förklarade att det inte var mina barn, o han undrade vart deras mammor var.
Jag kan inte ens förklara eller återberätta mötet med detta fantastiska barn.
Han frågade saker, jag svarade. Jag frågade saker, han svarade. Vi skrattade. Han viskade att han skulle lura sin pappa att han hade städat sitt rum, för att han skulle få öppna det nyinköpta o jättestora Pokémon-paketet han höll i famnen. Han fnissade o hans ögon glittrade.
Det kändes som vi verkligen träffades. Helt okomplicerat.
Han var helt uppenbart autistisk, o helt fantastisk.
Det låter ju säkert knäppt när jag återberättar det, men det var liksom något så otroligt fint i det hela.
Han fick mig att känna att saker inte behöver vara så himla komplicerade hela tiden.
Livet är inte svårare än vad man gör det till. Härliga unge.
Jag har hängt med två andra härliga ungar ikväll också.
Vi har haft soffhäng, kollat Scooby-Doo o käkat godis i massor.
O det har jag fått betalt för. Det är ju nästan så att jag skäms.
Nu ska jag sova. Ska bli underbart.
Förra natten sov jag över 12 timmar.
JAG ÄR TRÖTT.
Trött.
Ännu en vecka förbi. Helg. Jag tänker; sova!
Jag är oroväckande trött, hela tiden. Men antar att det är hösten som gör grovjobbet.
Har även en enorm tankeverksamhet just nu.
O så har jag ju köpt nytt Friskis-kort.
Två pass avklarade på två dagar, woho.
Igår körde jag ett spinningpass, o det var en nära-döden-upplevelse som sig bör när det är första gången på länge. Jag tappade dessvärre fokus o började gapskratta mitt i passet.
Instruktören hade med låten Alors On Danse i passet, o i refrängen stod vi upp o trampade.
Om ni lyssnar på låten så hör ni att det är en liten tuta (inte melodi-tutan) utan en annan?
Som är lite mer tut-tut-tut-tut liksom? Den är med i början av låten också.
Varje gång jag nuddade sadeln med rumpan tutade den,
så jag fantiserade om att det var min rumpa som lät så.
Som en cykel-tuta. Skitkul.
Ehhh...jag vet, såhär i efterhand inser jag också att jag kanske inte är helt frisk.
Men jag hade ju kul, det är väl det som räknas?
Nästa gång ska jag försöka vara normal.
JAG ÄR TRÖTT.
Välkommen bebis!
Fick ett mms, o fällde en liten tår. Jag bestämde mig genast för att flytta in hos Fina Familjen.
Eller bygga ett hus, nära. Vad som helst. Jag vill träffa den där superfina bebisen hela tiden!
Kommer kanske sluta med ett besöksförbud? Jag nog får lägga (spänn)band på mig.
Idag köpte jag mitt träningskort för hösten. Om det inte vore för att jag ser ut som en köttbulle, på även detta träningskort, hade jag lagt ut bildbevis. Men jag vägrar.
Är det manipulerat o genomtänkt? Att de gör så att man ser ut som en köttbulle på fotot för att man ska träna mer? Borde ju vara tvärtom? Att man bara betalar, tror att man är skitsnygg, o sen inte går dit?
Antar att jag bara ser ut så.
Som en köttbulle.
Nej, nu ska jag bädda ner mig o drömma om jungfrufödslar.
Godnatt.
00.27
I mitt huvud händer en miljon saker samtidigt.
Olika scenarion, olika besut ska tas, olika utfall, olika framtider.
Utanför huvudet händer jobb. Ny dator. Bio ikväll.
Well, det mesta händer i huvudet.
Men idag hände ZLATAN.
Sprang in i självaste mr. Dryg på Stureplan tidigare idag.
O det/han var mycket coolare än vad jag någonsin vill erkänna.
Jag blev lite starstrucked. Sen hade han Mellberg med sig,
men han är ju en gammal Degerforsare o inget att hetsa upp sig för.
När skedde förvandlingen? 
Kalashelg!
Vi la allt krut på fredagen. Ganska orutinerat, men sjukt kul.
Vi tog läktarplats de första trevande timmarna, lyssnade på Shout Out Louds, The Sound Of Arrows o Hurts. Sen stod vi, helt otippat, på benen o tittade på Magic Numbers o Neon Indian.
O sist, men verkligen inte minst, Hot Chip. Då jäklar var dansbenen igång igen! Kalasbra!
Starkt kaffe istället för järn, fukade också bra.
Jag har haft en underbar helg, med fina spelningar o fina vänner.
Tack Anna-Maja, Anna o Anders för den perfekta födelsedagspresenten! Ni är bäst. ♥
O Robyn. Du är också bäst.
Den här låten fastnade direkt i mitt huvud.
Den är liksom som en tryckare från mellanstadiet.
Man vill liksom bara kramas o känna pirret.
Popaganda!
Sen blev det efterfest på Färgfabriken, med The Amplifetes.
Galet bra alltihop! Lätt värt tillståndet idag.
O idag blir det Shout Out Louds, Hurts o Hot Chip. Minst.
Life is good.
Spotify här.
Sleep the clock around...
Är det ett hälsosamt steg, eller innebär det att jag har gett upp?
Jag började igår, o vaknade på samma ställe som vanligt. Längst till höger.
Öva, öva, öva!
I helgen spelar Belle & Sebastian på Popaganda, o det kommer bli grymt.
Sleep the clock around.
Gärna för mig.
Godnatt.
Spotify här.
Ny frilla!
Jag har alltid haft en stor frisör-skräck. Har varit med om hemska saker. Aldrig hittat någon frisör jag varit nöjd med. Har hela tiden tvingats byta, o sedan inse att alla (kanske inte dom som tar över 1000 spänn för en klippning, men det vet jag ingenting om) är precis likadana. De lyssnar inte. De gör som de själva tycker/vill. Så även idag.
Jag skulle bara toppa, pyttelite, o tänkte "Det kan ju vem som helst göra? Så jag tar den billigaste."
Kollade upp, o ringde ett ställe i Solna. Fick tid 18.30. 230 spänn. Deal.
Jag kom dit. En tjej, med en crazy-haircut ropade mitt namn. Jag satte mig. Hon suckade, o frågade hur jag ville ha. Jag sa "-Jag vill egentligen inte klippa mig, men jag MÅSTE. Så ta så lite du bara kan. O jag vill ha det rakt avklippt, inga rundningar." Det var tydligen väldigt oklart, o gav henna alldeles för fria tyglar.
Hon började klippa. Först fick jag säga att henne att sluta runda av kanterna i fram. Hon snäste typ "-Okejrå". Jag frågade (vänligt såklart) hur länge hon arbetat som frisör, hon svarade (på riktigt) "-Sju fucking år.....hehe...eller nejdå, sju fina år. Jag kan INGENTING annat. Eller jo, jag är bra på språk så jag ville bli flygvärdinna. Men så träffade jag en kille. Han var frisör, så då blev jag också det, o så, du vet?"
Ehh...NEJ. Jag vet inte?!
Jag blev så distraherad att jag glömde att hålla koll på henne.
"-Så, nu är det klart." sa hon plötsligt.
Jag tittade mig i spegeln...o håret var borta.
"-Guuuuuud va kort! Ångest!" skrek jag.
"Men va skulle jag göra då? Det var ju liksom ganska slitet."
Ja, det var slitet. Men har aldrig någonsin toppat över en decimeter.
Nu har jag ju håret allt som oftast uppsatt, så det kanske inte är någon som vet hur långt det var ändå.
Jag var chockad. Men nu har chocken lagt sig, o jag börjar gilla't.
Jag får liksom lite mer karaktär. På gott eller ont spelar ingen roll just nu. Behöver bara lite nytt.
O nu hoppas jag att jag får en karl på kroken, så jag äntligen får reda på vad jag ska utbilda mig till.
Den här bilden är beställd.
O ja, jag måste se sådär tuff o ilsken ut.
Annars ser jag ut som 12 år.
Eller så kanske det framhäver 12-åringen?
Skitsamma, vad som helst är bättre än snart 30.
