JKN

Jag har funderat mycket på det är med midsommar. Av naturliga skäl, såklart.
Alla frågar "Vad ska du göra på midsommar?" "Vart var du på midsommar?" "Vad gjorde du på midsommar?" o så vidare. Jag har kommit fram till att det finns flera olika anledningar till varför man frågar dessa frågor. Bl a;

1. att personen genuint undrar vad du ska göra, eftersom den bryr sig om dig o ditt liv.
2. att personen undrar om man är upptagen eller ledig denna dag, för eventuell inbjudan.
3. att personen vill jämföra sin egen aktivitet med din, alternativt skryta om sina midsommarplaner.

Jag tycker frågorna som kommer med alla dessa högtider är irriterande, o triggar igång tvärtemot-sidan av mig. MÅSTE man göra något på midsommarafton?
En del av mig vill låsa in sig hemma, dra ner persiennerna, kolla på film o käka chips, helt ensam.
Skulle jag göra det skulle jag dock ge ett flertal personer nackspärr av alla huvuden lagda på sned o "stackars dig"-blickar. Jag o mitt sällskap övervägde till exempel bio igår.
Vad jag gjorde spelar ingen roll, vi hade iallafall väldigt trevligt.
Men inga drömprins-drömmar. Bara extra allergi.


    
                                       

Jag drömde att jag hittade flera brev från Familjen-Johan, under mig säng. Han hade ritat jättefina teckningar o skrev att han ville att jag skulle följa med på deras turné o ta hand om deras "stash".
Jag antog att han menade deras merchandise. Men det var ju tyvärr en dröm.
Jag är inte på någon turné, o jag säljer varken tygpåsar eller knark.

Däremot har jag galet ont i mina knän. Båda två!
Jag känner mig lika gråtmild som en 5-åring, samtidigt som jag går som om jag vore 100.
Hoppas att det går över, snabbt. Annars blir jag bitter på att jag inte får utnyttja min sista vecka med träningskort. Men knäna vill tydligen ha semester redan nu. 102 pass (woho) var tydligen tillräckligt.

På tal om gråtmild förresten!
Eller nej, jag orkar inte...
Ok, en kort version.

Anti 20 miljoners bröllop i månader --> råkade se på tv --> såg sedan ALLT jag kunde --> grät minst 3 ggr.


Jag har varit hemma i Degerfors o träffat hela fina familjen i helgen.
Grill hos pappa, loppisar, fotbollscup o hemma-i-soffan-mys, bland annat.
Jag fick åka framlänges på vägen tillbaks till Stockholm, tack o lov.
Annars hade jag grinat.
Igen.

Billigt är bra?
Har två motstridiga exempel på det idag.

Inte bra billigt
Köpte en påse med blandade nötter för en billig penning. Såna som brukar vara jättedyra. Dessa hette Nutisal (jag borde anat oråd redan där) Spicy Festival Mix. På påsen ser man pistagenötter, mandlar, cashewnötter, chilinötter o en massa gott. Jag öppnar påsen. Tar upp några, vad jag tror är nötter, o stoppar i munnen. Ve o fasa! Jag upptäcker att det är sånadär puffade/rostade majskorn jag har proppat hela käften full av! Sånadär som man kan köpa för typ 0.3kr/kg. Jag tittar ner i påsen o ser att, utan att överdriva, 2/3 av påsen består av såna. Jag har hittills ätit/sett EN pistagenöt. Dåligt billigt.

Bra billigt
Idag mötte jag upp Maja o Anders för att utnyttja gratisevanemangen som kommer med något löjligt kungligt bröllop. (Anders, ta det inte personligt). Vi gick i samlad trupp till Skeppsbron för att lyssna på Markus Krunegård. Väl där fick vi reda på att Mackan var "sjuk" aka "jag har ingen lust att spela idag, för jag hittade nåt bättre att göra, typ pilla mig i naveln med min gamla kajalpenna". Så vi fortsatte förbi mot Ikeas del av Skeppsbron. Vi slog oss ner o köpte mat, öl, kaffe o bakelse. Min del av kalaset gick på 60kr. Minus 10kr, eftersom fina Anders bjöd på fikan. Det är när billigt är som bäst.
Sen att Anders har hjärntvättat mig med "Ikea är bäst", tror jag inte har nåt med saken att göra.

Imorgon är det utflykt med jobbet. På tordags är det utflykt med jobbet.
På fredag blir det förmodligen bara utflykt, utan jobbet.

Mitt barndomshem, minus nybyggd veranda o ny soptunna.

Idag gick jag förbi en jättestor buske med vita rosor. Det doftade starkt, o jag togs ca 20-25 år tillbaks i tiden.
Till rosbusken bredvid soptunnan, hemma vid mitt barndomshem. Dalen.
Hatade när kommunen ändrade om adressen till Strömtorpsvägen.
Rosbusken låg precis bakom soptunnan, o bredvid den lilla backen upp till postlådan.
Soptunnan som man slängde glasspapper i när man fått glass av pappa som varit o köpt tidningen, o hade med sig en GB-papperspåse med Storstrutar eller Tophats tillbaks. Den lilla backen som man åkte pulka i o ritade hopp-hagar på. Jag såg till o med pappa ligga där kalasfull en gång. (trauma, ja). Postlådan som man tävlade om att hinna först till när posten kom, eller när man var påväg hem från skolan med en kompis. Samma postlåda som man stod o pratade låtsasengelska vid, för att förbipasserande (förmodligen bekanta till mamma o pappa) skulle tro att man var från något spännande land. (va..? var det bara jag?)

Nu är det iallafall så att min pappa har bestämt sig för att sälja o flytta därifrån.
Jag får ont i magen o lite panik varje gång jag kommer på det.
Jag blir ledsen, helt enkelt.
Knas-pappa.

Jag har känt mig lite överkänslig o stingslig idag. Arg, hetsig o lite smått aggressiv.
Först hörde jag en fruktansvärd remix av Johnossi's Whats The Point. Hur mycket får man slakta en låt, utan att straffas?! Jag ville bara leta upp människan o lemlästa honom/henne lika mycket tillbaks.
Sen såg jag en människa som sög på sin chokladbit, typ en Japp. SÖG! Det var bland det äckligaste jag någonsin sett. Jag var SÅ nära att gå fram o slita den ur handen på den sjuka mannen, o förklara att han inte borde få vistas ute bland andra människor.
På spinningen hamnade jag bredvid en gubbe som luktade så äckligt att jag knappt stod ut. Jag hade lust att bara skrika "Gubbäckel!" åt honom, men eftersom jag vill kunna gå tillbaks till Friskis igen, så lät jag bli. Men jag kokade av ilska över att man kan låta sin kroppslukt gå ut över andra människor på det sättet.
På DagLivs stod en skabbig tant o klämde på varenda litet körsbär. Hade lust att ta upp en näve bär o mosa in i hennes skrynkliga ansikte.
O kassörskan tittade mig inte i ögonen o sa inte ens hej, så jag sa demonstrativt "HEEEEEJ!" o gick grymtandes därifrån. "Inte flippa ur, inte flippa ur..." ekade i mitt huvud hela vägen hem.

Jag kanske håller på att bli förkyld eller något?